Göteborgsposten – 3 augusti 1868, sida 1

Bref frän Afrika. Ett bref, dateradt bDamaraland Ancas d. 30 sistl. April, har anländt srån den unge elefantjägaren Axel Eriksson till hans i Wenersborg boende föräldrar. En af stadens tidningar meddelar ur ifrågavarande bref följande intressanta utdrag: Edert bref af d. 1 Jan. 1867 erhöll jag uti Owamboland först d. 12 Febr. 1868. Det var den första nyhet jag haft från civilisationen på mer än 18 månader. Det andra brosvet at d. 1 sistl. Nov. mottog jag vid. ankomsten till Damaralandet d. 24 sistl. April. Jag har deraf inhemtat både sorgliga och glada underrättelser från fädernehemmet. — Jag har tillbringat de tvenne regntider jag vistats bär i laudet uti det förfärligt sjukliga Owambolandet, hvaraf följden varit att jag lidit mycket af feber och min bels. är försvagad. Första regntiden arbetade jag ifrigt med samlande al vattenfåglar och deras ägg, och vadade mycket i vattnet, hvaraf jag ådrog mig sjukdom. Jag har gjort en luen iosamling af fåglar, som jag skall hemsända till Wenersborgs museum. — Detta land är från Juli till December alldeles torrt: allt hvad man ser är förbrändt; gräs och buskar stå vissnade, och blott här och der står ett och annat grönt palmträd. I Januari börjar regntiden med en förfärlig åska. Regnet faller i häftiga skurar och inom en månads tid ser man i stället för det uttorkade och af solen förbrända landet så att säga en sjö. Folket bor på höga ställen, hvarest de plantera sin säd. — Jag har haft minga svårigheter efter hr Andersons död. Höfdingaroe för stammarne, isynnerhet OWambo-höfaingen Orcycango, har jag haft många trätor med. Han trodde att efter hr Andersons död kunde han göra med mig som han ville. Jag har ofta sagt honom rätt i ansigtet hvad jag tänkt om honom. Detta var hård: för honom, som har sitt folks lif och egendom i sina händer, och är endast vand vid smicker. — Jag har insamlat 2,200 skålp. elfenben och något fjäder. Hr Andersons böcker, manuskripter, naturaliesamlingar m. m. har jag ofverbringat. Jag kan aldrig glomma min goda husbonde, som var en af de märkvärd:gaste män, som någonsin satt sin fot på Afrikas jord. Jag har fått bref från hans sörjande enka, hvaruti hon säger att hon skulle önska se mig; men jag fruktar för de stora reskostnaderna. Hon nedkallar Guds välsignelse öfver mig för mitt förhållande mot hennes saknade man. — Jag ämnar mig nu in i Owambolandet och jagar deriftän till Ocavango-floden. — Här är ständigt krig bland stammorne och europeerna blilva som oftast röfvade af hottentotterna. Våra vänner Damarerna behandla oss ej som de borde göra efter hr Andersons död; han var den ende man som de fruktade.