Göteborgsposten – 3 augusti 1868, sida 1

bleka ynglingar, som struttade omkring med böcker i händerna och som gjorde sina anmärkningar mycket högt. — Grubby, du, han måtte visst vara irländare. På bans skrin står T. Brady, Kilmoyle till Dublin. — Jag har aldrig i min lefnad sett en sådan massa skräp till reseffekter. Har du? Kanske komma alla hans fina saker med nästa tåg. Hr Bates ankomst befriade mig från dessa anmärkningar, hvilka jag började taga mycket illa upp. Han befallde kusken köra till hr Snelle, Sabine Villa och förklarade mig på vägen, att jag skulle i nämnde herres hus, hvarest det just fanns plats för en hyresgäst. — Föreståndaren var mycket glad öfver att kunna anvisa mig detta ställe, sade han, och det måste väl också vara bra, ty doktor Moody talade med mycken aktning och allvar om det. Sabine Villa var ett eldrödt hus, åtskildt från vägen genom en mur, på hvars öfversta rand sköt upp en rad jerntaggar. Framför det var en liten plats, som dels täcktes af gräs dels af grus. Vid husets ena ända var en oregelmessigt bygd flygel, försedt med ettstort bågfönster; en gång, afskild från den förut omtalta platsen, genom ett litet staket, förde från flygelns dörr till en port, som gick ut mot en gränd, hvilken åter löpte ut till hufvudgatan. Medan vi stodo och väntade på att någon skulle komma sedan vi ringt på, sågo vi gossar löpa fram och tillbaka i gången med hvetebröd, kakor, ägg och papperspåsar med misstänkt utseende, och genom det öppna fönstret hördes buller af tallrikar, knifvar och gaffler samt ett sorl af flera röster. (810)