Göteborgsposten – 31 juli 1868, sida 3

rar icke; den är en luftbild, ett santom (bravol); de finnes blott eft stort fädernesland, hvilket vi alla till höra! (Stormande bravorop). Bröder från Main! V vilja öppet bekänna, att vi fäste våra bästa förhopp ningar vid eder ankomst, ty detta skulle vara teck net af. att det band ännu består, som knyter oss vic ett gemensamt sadernesland. Bröder! J hafven kom mit hit, lör att öfva eder i okjutkonsten; j skolen utan tvifvel vinna mänget pris, men det båsta j kunnen föra med hem från festen förblir likväl den öfvertygelsen, att vi hålla fast tillsammans nu och i all evighet! (Länge ihållande bifall). Efter detta tal besteg d:r Mällerfrån Frankfurt den med sex kolossala svart-röd-gyllene och gulsvarta flaggor smyckade talarstolen och yttrade: Kära wienare och medborgare I Vår tack för den hjertliga välkomsthelsningen. Vi bringa eder staden Frankfurts helsning och det hopp, att festen skall bli ott tecken uf det fasta band, som omslingrar oss. Det är ej något litet antal, som kommit från den be kanta Mainlinien (hör! bravo D; de ha icke allenast kommit hit som deltagare i festen, utan framför allt för att afgifva vittnesbörd om, att vi äro en odelbar och oåtskiljelig nation, att vi äro tyskar och skola vara det i all evighet, i trots af alla annexioner, all nöd och misshandling! (Vid dessa ord afbröts talaron genom en oorhörd bifallsstorm, hvilken varade i flera minuter.) Jag säger, att vi oaktadt alla misshandlingar skola fasthälla vårt tyska sinnelag (bravo!) Vi ha kommit hit, för att helsa på det pånyttfödda Österrike (bravo!), för att trycka de mäns händer, som oförtrutet söka upprätta rättsstaten i Österrike, ty på Österrike är hela vårt hopp byggådt, norr om Mainlinien ar allting ihåligt och döät! (bravol) Måtte edert arbete bli krönt med framgång, ty då friheten segrar öfverallt, skall ingenting mer kunna särskilja oss. Då skola vi samlas kring det svart-röd-gyllene ban6ret och vår gemensamma moder Germania. Lefve den tyska staden Wien! Tusenstämmiga hurrarop afslöto detta första emottagande af främmande skyttar inom Wiens murar. Dagen derefter, Lördagen, anlände skyttesällskaper med hvarje bantåg från verldens alla hörn. Välkomsttalen voro kortare, men af ungefär samma innehåll som det första. Vid de bayerska skyttarnes emottagande yttrade festkomitens talare sig sålunda: Denna fest är en familjefest för hela Tyskland. I skolen erfara, att Österike i trots af alla nya fördrag och fredsslut håller lika fast vid Tyskland nu som förr. Verlden skall erfara, att det i hela Tyskland blott finnes ett sianelag och en tanke! (bravo). Gentemot denna enhetens genius skola furstarnes och kabinetternas egoistiska sträfvanden visa sig vanmäktiga. Vi gå dem oaktadt öfver till vår dagordning, frihet och enighet. (bravo 1) Ja mera imponerande vår fest blir, desto mera skull den bli ett Menetekel för jordens maktegare och deras anhängare. De Wwirtembergska skyttarnes ordförande svarade: Österrike och Schwaben har Gud sammanfogat, iogen makt på jorden skall sk lja dem åt. Det kräftigasto uttrycket för vårt politiska tänkesätt hafva vi gisvit vid valen till tullparlamentet. År 1866 har icke kunnat åstadkomma någon klyfta mellan Sydtysklaud och Österrike; ingen makt på jorden är nog stark att framtvinga vår skiljsmessa, icke ens blodoch jernpolitiken! (Stormande bifall som varade i flera minuter). Vi ha ej blott kommit för att deltaga i festen, utan äfven för att trycka österrikarne till vårt hjerta och säga dem, att Österrike måste förbli nära förenadt med Tyskland. Lefve den enda kejsarstaden! Lefve Wieu! De hannoveranska skyttarne tågade genom staden med en fana, som var sönderskjuten af kulor; de tyska amerikanarne infunno sig med ett stort stjernbanör. Bergskyttarne från Tyrolen och Steiermark väckte allmänt uppseende genom sina atletiska gestalter och gammaldags pittoreska drägter. Tidningarne jemföra dem med hjeltarne i Niebelungenlied. Såsom läsaren finner, andades allt en viss upphetsande agitation. Stämningen var uppenbart sientlig mot Preussen. Tyskarne se med stora förhoppningar det rika frihetslif, som börjar spira upp i Österrike. Friheten är en magnet, han drager oemotståndligt till sig. I Berlin deremot är man knekt framför allt. Friheten är der för trångbröstad. Vill Preussen hädanefter hålla jemna steg med Österrike i afseende på Tysklands gunst, så måste mm H det utvidga friheten. Sålunda skola tyskarne kunna under denna rivalernas kamp på nytt I! ödas till ett fritt och sjelfständigt, om sin friret medvetet folk, inför hvilket Preussen såväl som det tyska Österrike skola försvinna, ör att båda uppgå i det gemensamma stora 35 äderneslandet, såsom en enda stat eller ock tt statsförbund, hvilande på demokratisk grnud. 20 Det är ett sådant Tyskland, hvars vänkap Skandinavien vill och skall vinna; det r med ett sådant Tyskland vi ha gemenBEI amma intressen — ej med det som en Bisnarck bygger af blod och jern, hvilket för Å Å: rycker främmande nationaliteter i Posen och I lesvig. Det är blott ett sådant Tyskland, I tan om skall kunna återgifva jemnvigt åt Europa tak imt stadga dettas varaktiga fred. b Det finnes ännu länder i Europa, der toratå ren begagnas. Exempel derpå lemnar Serrri i en. Från Belgrad meddelas nemligen, att — båda för delaktighet i furstemordet likimda Paul Radovanovic och Svitozar NenaPvic förklarat sina förut afgifna bekännelser Fri wa afpressade genom tortyr. De säga, att åoe i fyra dygn höllos spända vid ett pinoredLju ap, bocken, och i denna ställning tillätos val blott se hän på en enda punkt. Om de Sn nde bort ögonen, straffade man dem genast I sen, 3 1 — 12 J. on —