Göteborgsposten – 31 juli 1868, sida 2

men. Herr Bates blef allt allvarsammare och oroligare ju längre han kom i sina undersökningar. — Det är en förskräcklig röra. Men så mycket kan jag dock se, att det ej skall bli mycket öfver till dig, och det det är högst tvifvelaktigt om vi kunna rädda Loughna-Carra. Du är enda arfvingen och med undantag af några donationer till tjenstefolk och ett par minnen åt gamla vänner, så öfverlemnar din farfar alltsammans till dig och kan du taga det i besittning då du fyllt tjugoett år. Men det har tagits en förskräcklig mängd lån iegendomen, och på sista tiden ha arrendatorerna gjort ungefär hvad de haft lust att göra. Han har alltid varit för god emot det folket. Sir Philip vill ej bli exckutor, sir Richard är alltför bekymmerslös för att vara till någon nytta — det förvånar mig blott att den gamle mannen någonsin valde honom — och jag förmodar det blir jag som kommer att draga lasset. Läs det här som exempel på, hvilka underliga saker som kunna hända. Naturligtvis tänker jag ej göra minsta affär af deras oförskämdhet. Jag tog det bref min förmyndare räckte mig; det var adresseradt: Till exekutorerna i boet efter d:r Myles Brady, Lough-na-Carra, Kilmoyle, Irland, och hade följande lydelse : Den 20 Juni 18— Chancery-Lane London. Mine herrar! Som vi sett att d:r Myles Brady af Lough-na-Carra afgått med döden, tillåta vi oss härmed, i egenskap af juridiska rådgifvare åt Mary Brady, enka efter aflidne kapten John Brady af hennes majestäts —:de infanteriregemente, och moder till Terence Brady, minderårig, att un