Göteborgsposten – 30 juli 1868, sida 2

dan stod, då jag hörde min farfar utstöta ett svagt anskri och derefter hviska: — se — se der, Terry, der är det igen. I det jag vände mig om bletvo gardinerna omkring sängen dragna för, men jag såg tydligt liksom ett ansigte och ett par skrynkliga händer inne vid sängen. Jag tviflade ej ett enda ögonblick på att det var gamla Biddy som kommit tillbaka, ty hon hade på sista tiden varit mer än vanligt besvärlig och betraktade nästan min farfars sjukdom som en personlig orätt mot henne. Jag tog derför hastigt ljuset och gick omkring på den andra sidan af sängen. Det fanns ingen i rummet. Dörren ut till gången stod på glänt; jag gick dit och stirrade ned öfver trappstaketet, men såg ingen. Min farfar kallade mig tillbaka. — Nå, fångade du förbryterskan? Gif henne straxt en öfverhalning och lås in henne för i natt i hennes egot rum. — Men Biddy finns der ej; hon är hvarken på trappan eller något annat ställe, så vidt jag kan se. — Men du såg ju sjelf det gamla fruntimret, eller hur? — Jo, jag såg ganska riktigt något; det förekom mig som om gardinerna drogos isär och åter tillhopa. Min farfar tycktes litet orolig. — Gå ner och se, sade han, om allt tjenstefolket är till sängs och bed kökspigan se efter om Biddy är i sitt rum. Jag gjorde som han önskade och efter ett par minuter kom jag tillbaka något blek och anmärkte: — Gamla Biddy sofver lugnt i sin säng, och de an