Göteborgsposten – 30 juli 1868, sida 2

— O — —f 9 — Aha, det är du, Terry. Du har väl kommit för att säga mig godnatt. Ja, det är också på tiden. Na, hur gick det dernere? Jag skulle önska att du ordinerat något för gamla Biddy, som jag brukar göra. Hon krallade sig upp för trapporna, den gamla plågoanden, och om jag ej hotat henne med vattenkannan, då hon stack in sitt hufvud mellan gardinerna, så tror jag förvisso att hon skulle börjat den gamla visan. — Biddy kom intill bönen, men försvann straxt åter då hon såg att du ej var der; jag trodde att hon kraflat sig ner för kökstrappan. — Jag måsto verkligen bringa henne till förnuft, ifall hon har något sådant. Det är löjligt, Terry, men jag har liksom drömt vaken häruppe; vi ha talat så mycket om dessa saker att min stackars gamla hjerna har blifvit full, och då Biddy gått, kommo andra i hennes ställe. — Andra? Hvad menar du, farfar? — Ja, jag vet det knappt sjelf; i mitt halfsofvande tillstånd förekom det mig som om gardinerna blefvo dragna åt sidan och att ett ansigte som det dernere — du vet nog hvilket jag menar — stirrade på mig; men då jag reste mig upp, var allt naturligtvis försvunnet. Det var för öfrigt långt ifrån någon behaglig syn, ty den nämnda damen såg allt annat ån älskvärd ut. Det hela har nåturligtvis ingenting annat att betyda än en viss nervsvaghet i förening med dålig mage, och derför skall du gifva mig den lilla medikamentslådan som står derborta, så att jag kan taga mig några af mina berömda droppar. 8 Jag var på väg till stället, hvarest den omtalade lå