Göteborgsposten – 29 juli 1868, sida 2

Råttegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Landskanslisten A. Jakobsson anmälde för några dagar sedan i polisen, att d. 18 d:s från honom bortstulits en kopparkittel, rymmande sju a ätta kannor, hvilken stått förvarad i en källare under buset n:r 7 vid Landsvägsgatan, hvarest hr J. har sin bostad. Likaledes blef det i polisen anmäldt, att samma dades på eftermiddagen från hustru Beriha Antonia Hoell bortstulits en fruntimmerskappa af helylle samt en hvit 8 k. Garibaldiskjorta, hvilka persedlar varit upphängda på vinden till huset n:r 25 vid Skolgatan, derifrån de tillgripits genom en öppning i väggen. Det dröjde ej länge innan man fick anledning rikta misstankarne för dessa tillgrepp mot hustru Laura Eleonora Jonsson Hast, gammal och känd i polisen, alldenstund bon flera gånger förut varit tilltalad för stöld samt äfven undergått bestraffning för första resan sådan. Hon tillvaratogs och förmåddes erkänna ej allenast ofvannämnde tillgrepp utan äfven några andra. Rörand förloppet uppgaf hon, att hon gått ner i osvannäwnde källare, till hvilken dörren stått öppen, alldenstund man i en mangelbod innanföre värit sysselsatt med att mangla kläder, ullgripit kotteln utan stt bli bemärkt samt burit den hem till sin bostad I Majorna. Följande dog hade hon burit densamion till barnmorskan Christina Stålberg, hvilken köpt den för 3 rår. De hustru Hoell tillhöriga kiädespersedlarne hade hon ätkommit såtunda, att sedan hon begifvit sig upp på vinden, hvartill dörren stätt Öppen, hade hon instuckit banden genom ett spjelverk, innanför hvilket kläderna hängde, samt uttagit des mma. Af dessa hade hon skänkt bort Garibaldiskjortan till ogifta qvinnspersonen Carolina Gilljam samt forsält kappan till hustru Petronella Bylow. Hustru Hast erkände sig dessotom ha d. 17 dis i huset n:r 5v af Majornas å:te rote från hustru Maria Larsson derstädes tillgripit ett linnelakan samt från hustru Wilhelmina Carloson i huset n:r 7 vid Breda Vägen ett linnelakan och en tröja af flanell. Dessa persedlar, jomte en klådningskjol, som hon erkände sig ha stulit, utan att kunna uppgisva när eller hvar, försålde hon till ofaannämuda hustru Bylow. Hustrurna Stålberg och Bylow vitsordade riktigheten af hustru Hasts berättelser i hvad dem anginge. Ingendera af dem sade sig ha hyst några misstankar om att sakerna voro stulna. För hustru Stålberg hade hon sagt sig vara nödsakad sälja kitteln för att köpa mat. Hos hustru Bylow uppgaf hon, att hon var utsklekad för att sälja kläderna. Den tilltalade införpassades till cellfängelset och målet blef remitteradt till rådhusrätten.