Med den förra har resultatet utfallit temligen klent i jemförelse med uppförandet å k. Dramatiska teatern af samma pjes. Storhertiginvan tyckes deremot ha slagit bättre an att döma af följande recension i D. N.: 4Storhertiginnan med hela sitt följe af de kända lustiga personagerna Puck, Brumm, Paul, Fritz m. m., visade sig för första gången på denna teater i Fredags och publiken, som uppfyllde salongen, mottog sin gunstlings unga representant, fru Cederberg, med lifligt bifall. Att fru C. sortjenade detta bifall är ovedersägligi: hon är liflig i sitt spel och sjunger med rätt stor smak och godt dramatiskt föredrag. Litet mera värdighet skulle dock ej skada hennes höghet vid nägra tillfällen. Hr Brohman såsom Fritz verkligen öfverraskade oss genom sitt spel och äfven ej så sällan genom sin sång, Hans minspel och uttryck i rösten vid t. ex. den scenen i 1:a akten, då Fritz skall framlägga sin fälttågsplan, voro så komiska, att vi ej undra på de högljudda skrattsalvorna och starka appladerna i salongen. — Hr B. har en ganska användbar sångröst, som borde tagas vara på och få utveckla sig genom verkligt konstobrliga sängstudiar Som hr B:s sång nu är, är bristen cj så liten, isynnerhet hvad det dramatiska föredraget beträffar. — De öfriga i operetten uppträdande sylla oklanderligt. sina partier, hr Tivander (Brumm) t. o. m. mycket bra; Ooeretten ar både dyrbart och smaklullt uppsatt; kören, förstärkt med åtskilliga röster från f. d. Lindmarkska sällskapet, är stark och gör sin sak väl, samspelet är jemat — med ett ord: hr Rohde har all heder af sin Storhertiginna; men hvad det skulle tjena till att gifva den här i Stockholm, det ha vi icke lyckats fatta.