Göteborgsposten – 25 juli 1868, sida 1

Sådan der nkbehållare hela 8 dagar (bevars) eller tills han skall gömmas i det sista sörvaringsrummet. Och ännu bättre, är han icke Stockholmsbo, så skall nämnde kallsinniga hermetiskt slutna pjes jomväl åtaga sig att, förmodligen kostnadsfritt, transportera honom hom till sitt land igen, ty samma tidning påstår till sist att likkylarne äro jemväl förträffliga för transport af lik från fremmande ort till hemmet. Man har alltid påstått att Stockholmaren bättre än alla andra kungliga svenska undersåter förstått att lefva med smak, nu ser det ut som om han par tout skulle vilja ta försteget äfven efter döden. Det är eljest, om vi icke misstaga oss, tvenne af hufvudstadens mera bekanta totografer som genom upprättande afStockholms begrafningsbyrå bokstafligen tillämpat det gamla ordspråket: den enes död den andres bröd och i denna sin filialverksamhet kunna de ogeneradt följa hufvudprincipen i deras fotografiska, den nemligen att få en menniska så lik som möjligt. Carlotta Patti är alldeles icke den enda qvinliga storhet som gripits af lust att göra bekantskap med isarnes och björnarnes dimmiga land. Hvad är väl den lilla qvittrande Carlotta mot drottningen öfver och den största af alla hittills sedda jätteqvinnor? Hvad naktergalen mot elefanthonan, hvad en af Thornes subtilaste anjovisar mot Malmska hvalen, en pygmå, ett Bosch, ett intet! Maschallah, vi ha sett saker, men maken (figurligt taladt!) till Diese schöne Gliedermassen Kolossaler Weiblichkeit ha troligen aldrig här varit skådade. De är i morgon, som hon på Bloms sal för första gången skall visa sig i all sin glorvyrdighet. Drottningen bör väl sålunda vid det här laget vara arriverad hit — om i särskild jernvägskupå eller som herrskapet Rotschild i en särskildt förhyrd ångbåt, det skola vi låta vara osagdt. En lycka för Hennes Majestät är, att väderleken blifvit något kyligare, ty med kännedom om hvad vårt lands remarkablaste manliga storhet, allas vår vän Carl Johan Uddman lider af sommarhettan, kan man lätt föreställa sig hvad denna Uddqvinna skulle utstå i 30 gr. värme. Lyckligt är ock, att i samma hus, der drottningen uppslagit sin thron, äfven finnes en lokal der utskänkning af spirituosa är tillåten, ty under nuvarande klimatiska förhållanden, då äfven den mest flegmatiske understundom kännt sig en smula koleriek, torde det väl vid audiensens slut behöfvas någonting magstärkande ofvanpå allt det feta. Jättinnan, som i danska annonser kallas för en sjelden smuk Dame säges vara endast 23 år gammal och väga närmare ett skeppund; hennes armar äro 19 tum i omfång och hennes — huru skola vi nu uttrycka oss? — jo, glanspunkten af partiet mellan hennes knäskål och sotknölar är 21 tum i d:o; omkring lifvet är hon 2 alnar. Hon reser i sällskap med en jätteorm, hvars förevisande bildar introduktionen till hennes egen vapparition. Ormen lärer vara 20 fot lång och se mycket imponerande ut, men sedan man väl sett den sköna drottningen sjelf skall man på sin höjd kunna ta honom för ett af hennes strumpeband. Blinde och döfstumme ynglingen Magnus Olsson har under veckan 2:ne gånger inför en intresserad åskådarekrets fått lägga i dagen de högst förundransvärda resultater, hvartill han, tack vare omsorgsfull undervisning och egen kraft, kommit i andlig utveckling. Man kan icke undgå att skänka så väl lärjungen som läraren sin varma beundran och högaktning, men på samma gång framställer sig också otvunget denna fråga: Kan man icke med visshet förutsätta att menskligheten skulle hunnit vida längre, än som nu är fallet på bildningens och civilisationens bana, om i allmänhet endast hålften så mycken omtanka, hälften så mycket tålamod nedlagts på utvecklingen af alla de varelsers själsanlag, hvilka äro i full besittning af sina sinnen? Man må icke missförstå oss. Vi klandra ingalunda hvad som gjorts, göres och kan bli gjordt för de olyckliga, hvilka beröfvats syn, hörsel eller talförmågan, längt derifrån, vi anse att samhället handlar rätt och ädelt uti, att i främsta rummet sörja för dessa, hvilka äro urståndsatta att, åtminstone till en början, sörja för sig sjelfva. Men vi önska också att proportiomsvis lika mycket gjordes för de förstnämnda. Huru mången intelligent och verksam samhällsmedlem skulle icke kunna uppdragas ur de trasiga och halfförvildade ungdomsskaror, hvilka nu tiggande stryka omkring på landsvägarne eller dra sig i städernas gathörn! Men, för detta ändamål skulle icke allt hvad af staten rimligtvis kunde begäras förslå, härvid skulle det individuella intresset spela den vigtigaste rollen. Om hvarje sådant själsligt förmörkadt, men i öfrigt harmoniskt utrustadt menniskobarn egde sin sjelfuppoffrande Borg, huru annorlunda skulle det då icke se ut här i verlden! Om ni på senare tider händelsevis haft