Göteborgsposten – 24 juli 1868, sida 3

Från Utlandet. Det är ej svårt att finna, det man i Preussen känner sig temligen illa till mods. Man finner tydligen med sig, att den ställning, hvari man befinner sig, är särdeles brydsam och man gör af alla krafter i kannstöparpolitik, för att finna de politiska förhållandena gynnsammare, likasom hunden skäller af alla krafter, då han är rädd. Man ser Frankrike stå starkt och rustadt, och man vet med sig, att från andra sidan Rhen skola förr eller senare fordringar höras, hvilka begära att Preussen skall fasthålla vid besvurna fördrag. Man ser detta Frankrike, som ej tillåter en hederlig preussare sofva i fred, knyta vid sig allt närmare Holland och Belgien, tvenne länder, från hvilka Preussen nu kan svårt såras, isynnerhet som man väl vet, att tanken på ett statsförbund af Holland, Hannover, Braunschweig etc. alls icke är ännu uppgitven. Man vet, att i Skandinavien finnes en fiende, det djupt kränkta Danmark, och tvenne ljumma vänner, hvilka en gång skola bistå det senare i kampen om gränsen mellan Skandinavien och Tyskland. Man har genom det vanliga preussiska öfvermodet brutit med Italien, hvilket man ej kan tillåta med Preussen dela äran af den lyckliga utgåogen af kampen med Österrike. Ett gårdagstelegram meddelade, att denna angelägenhet verkligen varit föremål för förhandling inom den italienska dep. kammaren, der Lamarmora bragt den å bane, under det att ministern Menabrea uppgifves hafva talat till förmån för Preussen. Telegrammet har gått ötver Berlin, hvarför vi tro oss böra afvakta närmare referater, innan vi fullt lita oss på detsamma. Saken har emellertid väckt det uppseende i Italien, att stämningen derstädes nu kan anses vänd emot Preussen. Att Preussen icke anser sig kunna fullt lita på Rysslands åtminstone verksamma bistånd, ifall någonting skulle inträfssa, det bör vara temligen tydligt äfven för preussarne. Återstår således endast Österrike sedan man kommit under fund med det motstånd mot. Tysklands enande under Preussen, som verkligen finnes i Sydtyskland. Märkligt och betecknande nog är äfven att se, huru de preussiska tidningarne nu plötsligen visa det älskvärdaste leende, mot detta nyss förut så förhånade Österrike och huru de draga glac6handskarne på samt ropa chapeau bas! för den samme Benst, för hvilken de på alla sätt förut visat sin djupa ringaktning. Man behösfver blott läsa denna strof i Köln. Zeit., för att finna åt hvilka förhoppningar man i detta fall hängifver sig: Mano må tänka om baron Beust, hvad man vill, men det måste man likväl medgifva, att han i sin nya ställning visat, huru han förstått att växa med sina större mål. Sålunda har han äfven snart insett, att Österrike, som framför allt behöfver fred endast kan lida skada af hämndpolitik (mot Preussen), men aldrig befråmjas i sin inre nybyggnad. Derför har han äfven inslagit på en alldeles motsatt väg, och nu