Göteborgsposten – 22 juli 1868, sida 1

ledamöter i den svenska fattigvårdsstyrelsen (så benämnde hr Key 1868 års riksdag) att till egen fördel skära så breda remmar som möjligt ur statens hud? Hr Key insinuerar dernäst, att min oftanämnda åtgärd afser politisk förföljelse. Jag har icke ett ögonblick föreställt mig, att de för högt tilltagna reseräkningarne utgöra ett prof pår räkningsutgifvarnes politiska grundsatser. Jag har endast antydt, att med ifrågavarande svbjekters rättsmedvetande är det illa beställdt. Icke äro de några politiska personligheter? Ödet har gjort dem till representanter. Hvarföre ha de ej i stillhet fått idka sina näringsfång i hemmet? Der skulle de ha slagit sig lika väl ut, och icke blifvit satta i så svåra frestelser som här! Ingen af dem är skapad att bli en Cincinnatus i staten, men väl en Cincinnatus, vid plogen; deras anlag att förvärfva har tagit en rasande riktning här. Men om hvarje befogad anmärkning mot en representants offentliga åtgärder rätteligen kan rubriceras såsom politisk förföljelse, då — men också endast då — erkännes villigt att jag i förevarande strid gjort mig skyldig till dylik förföljelse. Emellertid vill jag anföra — likvisst icke som en ursäkt för mig, utan blott såsom en illustration till den besynnerliga åsigt som hr Key uppställt — att äfven denne vår Cato från Norra Kalmar län rätt ofta, men med ojemförligt mindre och stundom alls ingen befogenhet, riktat stränga anmärkningar och således äfven gjort sig skyldig till politisk förföljelse mot offentliga personer, hvilka dock ega den stora förtjensten, hvarpå alla rättänkande sätta högt värde, den nemligen att aldrig hafva drifvits af åtrå efter slem vinning. ) Eller är det verkligen hr Keys mening att representanter, tillhörande landtmannapartiet, å ena sidan böra ega rätt attskrifva och qvittera för höga reseräkningar, men å andra sidan skola frikallas från efterräkning äfven i tidningarne, så bör hr Key väcka en motion i dylik syftning vid nästa riksdag och uppbjuda hela sin förmåga för att drifva den igenom. Men vill hr Key nödvändigt anse sig såsom politiskt förföljd, kan det för ögonblioket bereda honom någon lisa och förskaffa honom martyrkronan, så har en viss hr Göran just intet deremot att invända; men ihågkommas bör likvisst, att till detta martyrskap är hr Key sjelf i första hand roten och upphofvet, och vidare att martyrkronan äfven tillkommer de öfriga för sin tilltagsenhet lidande resenärerna, hvilka dock sannolikt redan djupt beklaga att en så föga afundsvärd utmärkelse tillfallit dem. Hvad jag härofvan ur hr Keys genmäle, citerat och besvarat, utgör egentligen blott staffaget till hans apoteos. Jag öfvergår nu till hvad han anfört i sak; om det är dräpande tillkommer ej mig i första hand att afgöra. Påtagligen med vetskap om att hans ord i denna tvist skulle blifva de sista i Dagl. Allehanda, och att han således icke der skulle af mig blifva: vederlagd, insinuerar han att jag i svaret på hans första reklamation skall hafva erkänt, att de föregående beskyllningarne (borde hetat: anmärkningarne mot honom) äro osanna. När och hvar har jag gjort ett sådant erkännande? Jag har icke och kan icke återkalla någon enda af mina anmärkningar mot hr Keys dubbla reseräkningar, och det af skäl, som snart skola befinnas fullt giltiga. I afseende på behörigheten i hr Keys åtgärd att uppbära hemfärdskostnad både såsom riksdagsman och såsom komiteledamot, anför han, att hemfärden i den sistnämnde egenskapen företogs i December månad förlidet år. ) Se Dagl. Allehanda, artikelserien : Riksdagsbetraktelser, af E. K X) Den som har lust att närmare lära känna hr