Göteborgsposten – 17 juli 1868, sida 1

Doktor Brady?). Af V. H. Russell. — Kommen in, Terence Brady och Maurice Prendergast. Vi stodo i det allraheligaste, stället för belöningar och straff — doktorns studerkammare; en oordnad massa af böcker — böcker på hyllor, på stolar, på bord och på golfvet. Han ställde sig med ryggen mot elden, satte ena handen i sidan och sträckte den andra ut mot mig. — Eftersom du är den äldste, Terence Brady, så berätta mig du huru affären i går afton började. Jag vill just ej påstå, att det ligger i ditt intresse att säga sanningen, ty jag vill ej appellera till en låg bevekelsegrund i detta ögonblick, då du står här framför mig. Jag berättade honom sanningsenligt alltsammans. Under det Jag talade, lyssnade han uppmärksamt i det han ömsom såg på mig, ömsom på Maurice, dock utan att göra en enda fråga förrän jag upphört att tala. Då jag slutat min berättelse sade han: — Brady, förlåter du af uppriktigt hjerta den gosse som började spektaklet? — Ja, det gör jag.