Göteborgsposten – 16 juli 1868, sida 1

Doktor Bradyv). Af W. H. Russell. Hans gestalt var insvept i en mörk nattrock och ehuru det ej var längesedan han blef väckt såg dock doktor Ball ut som om han på stället kunde ha satt sig ner för att få sitt porträtt taget; hans grundsats var att ingen någonsin skulle skynda sig så mycket att han ej skulle kunna visa sig i en anständig drägt. Med ett slags nyfikenhet, ja med ett slags förundran betraktade han den scen han hade för sig, satte lugnt sin ljusstake ifrån sig, tog plats På sängen vid sidan af Grierson och efter att ha bredt en näsduk öfver sina knän, tog han gossens ben och underSökte såret under tystnad. Derefter stack han handen innanför rocken och framdrog ett litet fodral, ur hvilket han tog ett ohyggligt blänkande stålinstrument, med hvilket han grep om glasbiten och drog ut den ur såret, under det gossen utstötte ett anskri af smärta. I dörröppningen kisos en mängd ansigten, och från korridoren hördes ett mummel då doktorn ur fodralet framtog ett annat instrument som han rensade såret med. Sedan han derefter från samma outtömliga gömma hade framtagit charpie och med tllhjelp af vatten och en sax lagt ett bandage om såret, — ) Forts. fr. N:o 161