Göteborgsposten – 16 juli 1868, sida 1

besörja utgifvandet af klassiska författare, som mera utmärkte sig genom ett vackert tryck, papper och band än någon stor lärdom och grundlighet. Han hade en anspråkslös bergning och vederqvickte sig om söndagen med att hålla prydliga predikningar, som för det mesta behandlade hedniska filosofers theorier, och som gingo ut på att bevisa huru underordnade dessa i sitt förhållande till det jordiska lifvet voro i jemförelse med de kristna dogmerna. — Jaså, ni ha allaredan varit i slagsmål med Grierson och Cole, sade Larry, då han väckte oss tidigt följande morgon och bar till oss våra skodon; nå det var det vackraste blå öga jag någonsin sett i Donnybrook. Ni ha i sanning gjort en vacker början, Prendergast och Brady; skynda er att kläda er nu. Doktor Ball vill se er före morgonbönen, men sedan skola ni bli här uppe tills era ögon se litet menskligare ut. Herr Grierson, ni skall flyttas till sjukrummet och Cole skall in i n:r 8 här bredvid. — Det är verkligen en dålig början, Maurice, mumlade jag då vi stodo utanför den dörr, hvilken man anvisat oss, rädda för att knacka på. Tror du att han skall slå oss? — Inte ifall han är rättvis; ifall någon skulle ha stryk vore det de stora lymlar som angrepo oss; jag hoppas han ej rör mig, det vill jag blott säga dig. Under det vi talade öppnades dörren inifrån och doktorn stod framför oss. Han hade åter den svarta kalotten på hufvudet, och ett slags svart sidenkaftan med uppstående kragar, hvilken fasthölls om lifvet med ett band och som räckte honom ända ned till de med spännen besatta