Göteborgsposten – 15 juli 1868, sida 1

— Varen tysta här! hviskade Cuffe, det är doktorns våning. Vi ankommo derefter till en trappa belagd med mattor, och så till en annan korridor. Herr Cuffe tog af till venster och gjorde halt vid ändan af korridoren utanför en dörr, som var öfverdragen med grönt tyg. Han öppnade den, vinkade åt oss att vi skullo följa honom, och då vi voro inkomna låste han igen dörren. Vi stodo i en slags låg förstuga med hvitrappade väggar och dörrar på begge sidor; utanför hvarje dörr stodo några par skor och stöflor. Ett ljud som af en aflägsen bränning nådde våra öron, Maurice besvarade min blick med en nick och sade i det vi gingo vidare: — Kan du höra dem snarka? Det måste vara en hel mängd derinne. Under det hr Cuffe gick ned åt gången stadnade han då och då och lyssnade utanför dörrarne och af ett knarrande ljud kunde jag märka att en af dem sakta öppnades, sedan vi kommit förbi den. — Detta, sade hr Cuffe, är ert rum, det är n:o 7. Ni ha fått det bästa af dem allesammans. Boyd är här inte — Putland är ej frisk och ligger i sjukrummet och här finnas derföre ej några andra än Grierson och ... I samma ögonblick for en tung kropp, som kom bakifrån, genom luften, strök utefter mitt hufvud, och medan hr Cuffe stod med ena haoden på dörrhandtaget för att lysa oss in rummet blef plötsligt allt mörkt. — Det skall du få betala! Du kan vara öfvertygad om att jag känner dig, min vän, sade läraren som blifvit