Göteborgsposten – 15 juli 1868, sida 1

slagen mot dörren af en hård dyna. Gå in, gossar, och vänta tills jag kommer tillbaka med ljus. Herr Cuffe trefvade sig fram utester väggen och vi hörde dörren vid ändan af gången öppnas och tillslutas. Straxt derefter hördes ljudet af en mängd fötter på golfvet och ett brusande i lufter som af en storm. Jag blef gripen i håret i samma ögonblick som jag hörde Maurice skrika. — Nå, låt bli detder; ifall du rör mig så rifver jag ut ögat på dig. Det hjelpte ej. De varelser som omgåfvo oss kände intet medlidande, men de kände väl till rummet, och i förening med de två gossar som bebodde det och som blifvit väckta började de nypa, stöta, knuffa och slå Maurice och mig, som sökte försvara oss så godt vi kunde i mörkret mot de osynliga armarne, intill dess ljudet af en dörr som öppnades hördes från ändan af korridoren, då det trippande bullret åter lät sig förnimma, tills det blandade sig med knarrande af dörrar, och straxt derefter visade sig åter herr Cuffe med en lykta i ena handen och en käpp i den andra. — Aha! de ha varit efter er! Håll en slant på ögat, Brady, annars svullnar det upp. Nå, Grierson — och du, Cole, gören er ej till; i morgon bittida skola ni i alla fall få tillstå hvem som var upphofsmannen till det här. Grierson och Cole lågo i den djupaste sömn, Cole snarkade tillochmed så förskräckligt, att man ovilkorligt måste befara att han skulle få slaget! Grierson låg i sängen derbredvid, och hans ansigte hade det mest söta och