Från Utlandet. Innan det italienska kriget kom till utbrott mellan Österrike å ena sidan samt Frankrike och Italien å den andra — skrifver ett utländskt blad i en väl affattad öfversigt —, läste man dag ut och dag in i alla de tysk-österrikiska organerna: Frankrike rides af maran, kejsardömet har tärt dess merg och kraft, den gamla revolutionära andan håller på att vakna, och Louis Napoleon ser med skräck det ögonblick komma, då makten slipper honom ur händerna. Han befinner sig vid en fruktansvärd vändpukt, och hvart han än riktar sin bliek, ser han en afgrund framför sig. Skall han fortsätta det gamla systemet? Det är omöjligt: en revolution skulle häraf bli den oundvikliga följden. Skall han gifva det franska folket friheten? Det är omöjligt; det franska folket skulle begagna sin frihet till att störta honom. Skall han då föra krig? Ja, det kan han göra, och det skall han derför också göra, om han icke ser sig någon annan utväg; men han vet mycket väl hvad han vågar, och derför drager han i betänkande att börja det förtviflade spelet. Europa vill ej underkasta sig ett blodigt krig, för att rädda en vacklande diktatur och ett ruttet regeringssystem, och ve honom, om han stör dess fred. Då skall genast en allmän koalition bildas, hvilken gör Frankrike för alltid oskadligt och afsätter den napoleonska dynastien. Lord Derby har förklarat (alldeles som sonen lord Stanley för icke länge sedan), att England skall vända sig med hela sin kraft mot den makt, som bryter freden. Hatten af för lord Derby! Han har uttalat det stolta ord, som gör slut på bonapartismen i Europa. Och det tyska förbundet måste och vill hjeipa Österrike, och många andra makter skola bistå Österrike, som är fredens vaktare och fördragens riddare i Europa. Attention, mina herrar och damer, vi stå vid början af slutet, vi kunna i hvad ögonblick som helst vänta, att ridåen skall gå upp för bonapartismens sluttablå. — Så löd det i korus, och ju mera det afgörande ögonblicket nalkades, desto mera uppskru vades det skrytsamma högmodet ide österrik ska organerna. Troende läsare af