Göteborgsposten – 13 juli 1868, sida 2

A ——7——— — — vanliga sätt att tala, och det var alldeles märkvärdigt huru mycket han kunde uttrycka med detta grymtande. Det gick den sägen att han för många år sedan varit en liflig och mycket pratsam person, men att han en gång kört omkull deligensen och ihjel en passagerare genom vårdslöst körande, under det han pratade med en person som satt vid hans sida på kuskbocken, och att han från den stund n lofvat sig sjelf att tala så litet som möjligt. — Nå, Pat, raska på! Tag ett tag, du och Owney, och langa upp sakerna. Men hvad är det? sade han, då de båda karlarne togo tag i min trälåda. Hvad i all verlden skola vi med det? — Det är bagage från Lough-na-Carra, herr Mluskey; det tillhör den unge herrn der. — — Ni kunna ju se att vi ej ha plats för det. Under kuskbocken är det omöjligt att ha denna låda och deruppe skulle den se ut som ctt matbord. Nej, det går ej. — Bry dig ej om det, sade min farfar; jag skall nog skicka dig den med en annan diligens och du får den blott en dag senare. Den här vagnen för poster och medtager ej så tunga saker. Nå, upp med er, gossar! Ni ha ju platser bakom kusken. Doktorn omfamnade mig hjertligt; gamle herr Prendergast gaf sin son handen; herr Tunks klättrade upp på sin höga plats och visade vid samma tillfälle ett par oerhörda stöflor. Konduktören hade intagit sin plats och stalldrängarne stodo i begrepp att släppa hästarnes hufvuden, under det herr Tunks pisksnärt beskref en båge i luften då det plötsligt ropades: håll! håll ett ögonblick ! och