Göteborgsposten – 13 juli 1868, sida 1

— Doktor Ball är en utmärkt man, fortfor min farfar, han skall draga all möjlig omsorg om dig, och du skall ej bli ensam. Maurice Prendergast skall äfven dit och ni komma att resa tillsammans om ett par veckor. Vid midsommartiden kommer du för öfrigt hem igen för att tillbringa helgdagarne hemma. Maurice Prendergast var son af en man, som egde ett litet gods i närheten af Lough-na-Carra. Det var en vacker gosse ungefär vid min ålder, men ej så starkt bygd, och herr Nolan, som hittills haft med hans skolgång att göra, förklarade, att han var Åimhiger, iracundus, inexorabilis — ett temperament som snarare påminde om Achilles än om Hector — kort sagdt en riktig satan, sådan som dessa Prendergastar ofta voro. Det var mig likväl en tröst att ha honom till följeslagare och min sorg öfver att resa blef betydligt mindre, då jag i det gamla rummet nedanför min mors porträtt på golfvet såg samma bild, som var en så god kopia att man blott kunde ha föga att invända mot den. Ögonen voro mera blå, färgen på kinderna starkare, tänderna voro hvitare, håret blondare; men uttrycket var vid första ögonkastet ungefär detsamma och det var först vid en värmare granskning som jag i kopian saknade något som fanns hos originalet, och dock var jag ej i stånd att säga hvad det var. Under taflornas nya ramar funnos två små plåtar, på hvilka man läste: Mary, kapten Bradys hustru: etat. 16. Obiit 27:de Maj eat. 18.