Göteborgsposten – 13 juli 1868, sida 1

Fru Stran dbery och hr Behrens 84tv olädda af hrr Dente och Lindholm på Lördags m. en mycket besökt soire på Särö samt ngo derifrån landvägen anträda återresan sh anlände hit helt kort före ångbåtens afång. Japanesiska draktruppen. Den hög. dliga stunden var i Lördags kommen, då är en vi skulle få skåda dessa japaneser pur ang, dessa mästare för alla akrobater, dessa alanseringskonstens heroer, för hvilka något osäkert jemvigtläge icke funnes till. Efter tt ha hänryckt yankees och engelsmän, efter tt ha arbetat för kejsare och konungar, örmått Erik Bögh att skritva en af sina qvickate skildringar, fyllt Mohhanders mantge i stockholm, som varit tör vidsträckt både för nill Lanners dans och Bertha Lindas behag, ch slutligen efter att ha misshagat N. D. Alleh:s kronikör, som naturligtvis sett mycket ättre i Paris, beträdde de slutligen äfven vår scen. Formlig presentation af hela sällskapet skedde till en början, och om publiken tyckte att den framtör sig snarare hade underiga än vackra exemplar af genus Homo så var det nog derför att man här eger bra dunkla begrepp om den japanesiska skönheten. Blir man litet van vid den mongoliska typen, så finner man dock snart deras anleten utmärkta af en intelligens, hvilken ingalunda bortskymmes af det marmorlika lugn, som hvilar öfver dragen. Efter presentationen, vid hvilken sällskapet helsade på sitt hemlands sätt med att falla på knä och, under det att händerna stödjas mot golfvet, djupt nedböja hufvudet, företogos de i sanning underbara prestationerna. Icke nog med att de flesta af konststyckena voro fullkomligt nya, en del voro tillika så svåra och rent af underbara att man vid åsynen af desamma knappast kunde tro sina egna ögon. Då Erik Böghs utförliga och qvicka beskrifning öfver de märkvärdigaste af dessa konststycken stått att läsa i denna tidning, anse vi det öfver flödigt att här omnämna t. ex. balanseringen med baljorna och det stora tvättkaret, i hvilket lille Tomy småningom upphöjes mot teatertaket för att sedermera ofvanpå detta kar göra de i anseende till belägenhetens vådor märkvärdigaste produktioner som väl blifvit skådade af en europeisk publik på en akrobatföreställning. Likaså törbigå vi fjärilsleken, en af de vackraste, sinnrikaste och svåraste konster, balanseringen med dörren, parasoll-leken, konsten med barn snurran, KarsKees-balansering på klotsar m. m. — allt fullkomligt nytt och utomordentligt intressant. Samtliges färdighet är beundransvärd och samma epitet kan tilläggas den säkerhet och det beräknade lugn hvarmed allt utföres. Vid Tomys vådliga produktioner 10 å 12 alnar öfver teatergolfvet ser man icke en ojemn rörelse som kan injaga farhåga. Smidig och behaglig som en kattunge kryper han i nyss omnämnda produktion ur det på sidan stående tvättkaret och upp på detsamma — en rörelse som en hvar utan att sjelf ha sett den skulle förklara för helt enkelt omöjlig — och det utan att facet rullar hvarken åt ena eller andra sidan, så mjuk och noga afvägd är hvarje hans rörelse, hvarefter han åter med hufvudet förut kryper tillbaka in i detsamma. Fru Ja-Mats-Noskes uppträdande på slak lina var icke så öfverraskande som det från Danmark och Stockholm blifvit beskrifvet. Helt säkert berodde detta derpå, att en hamplina nu begagnades i stället tör den smalare metallina hon förut användt, hvarigenom hon ej kunde erhålla så säkert fotfäste som eljest. Detta var förmodligen äfven orsaken hvarför man gick miste om det pikanta skådespelet af en japansk dams morgontoilett utförd i luften. Representationen i Lördags var ej fullt så talrikt besökt som man haft skäl att vänta ss — —ä—än———