Göteborgsposten – 11 juli 1868, sida 1

CLSQOLAS alla OCH IHS CTKVATaIgt ungdomliga 86stalt. och bredvid i fondlogen har du i den allvarlige, skäggige mannen med den höga pannan och forskande blicken igenkännt vårt lands ypperste musikreferent, prof. W. Bauck. Lägger man härtill deltagarne i naturforskaremötet, alltför många stora män för att vi skulle våga oss på att skildra dem, de artister från hufvudstadens kungliga scen hvilka sedan Midsommar gästat vår stad, samt då och då slitit sig lösa från repetitioner och representationer, så torde man finna att vår goda stads yttersida någon tid varit riktigt illyster. Det öfvermått af konstnjutningar, som förut erbjudits, tog med i går slut, då de lyriska artisterna gåtvo sin sista representation härstädes. Om de värderade konstnärerna under deras härvaro icke kunnat glädja sig åt städse fulla hus, hvilket deras talang nog förtjenat, torde orsaken dertill uteslutande kunna sökas i den varma årstiden och konkurrensen å Mindre Teatern. En särdeles artighet mot publiken var att hitförskrifva fru Lund och hr Sjöblom, en artighet, den der dock icke behörigen senterades, och ändock eger vårt land ingen skickligare karaktersdansös än fru Lund och få teatrar i verlden torde kunna uppvisa en behagligare och smidigare dansör än hr Sjöblom. Gud skall veta att det är svårt att finna det sköna i den manliga dansen, i dessa eviga battemanger, dessa oupphörliga kringsnurrningar på ett ben, men hr Sjöbloms naturliga grace och ungdomliga fraicheur borttaga fullkomligt det halft komiska, som vi eljest nästan alltid funnit i hrr dansörers kostliga piruetterande. Noga räknadt borde, enligt vårt omdöme, karlar aldrig deltaga i andra danser än nationaldanser, ty der göra de en sann och verklig effekt. Man betraktar t. ex. endast Tarantellan, LArragonaise och vår egen karakteristiska Dalpolska, hvilken så förträffligt återgass i Thorsdags. Två för vår publik förut obekanta sångerskor: m:llerna Memsen och Jacobson, ha låtit höra sig under den nu tilländagångna sejouren. Båda ha tillvunnit sig sympatier och bifall, isynnerhet den förstnämnda, som med en ren och klingande stämma förenar ett särdeles behagligt yttre. Då m:ll M. hunnit förvärtva sig större vana vid scenen, torde hon icke få svårt att höja sig öfver utilitetens nivå. M:ll Jacobson har äfven ett godt instrument och rör sig med mera ledighet samt gaf vid flera tillfällen prof på en ganska aktningsvärd dramatisk talang. Främst bland truppens medlemmar har hr Arnoldson dock tjusat publiken. Hans Almaviva, Fra Diavolo och framför allt George Brown, skola alltid qvarstå för vårt minne som mönsterbilder af konstnärlig fulländning. Nå, Fäktaren trån Ravenna kom till slut upp ändå och det till på köpet på Nya Teatern. Oaktadt stycket måste gifvas i en något sammandragen och till en viss grad stympad form, kunde det icke undgå att väcka det lifligaste intresse och bifall, hvilket företrädesvis egnades m:ll Sandberg och hr Elmlund. I den förstnämnda eger vår k. scen en ovanligt mångsidig artist, som lika väl återger de glada som de sorgliga skiftningarne i menniskokarakteren, och som till sin talang förenar någonting som af somliga måhända skattas lika högt: ett bländande yttre. Hr Elmlund var, hvad vi väntade, förträfstg, hans figur, ansigte och organ, allt lämpade sig så utomordendigt för rollen att man nästan tyckte sig se ett af antikens mästerstycken som plötsligt tått lif och rörelseförmåga. Den 20 d:s hitväntas den andra afdelningen af k. teaterns dramatiska sujetter, som f. n. vistas i Ystad. Denna trupp är åtskilligt större och har större stycken på sin repertoire än den som nu lemnat oss, och utgöres af nästan idel bekanta från föregående sejourer. Förmodligen har ni någon gång hört talas om den verldskunnige impressarion med det svenska namnet Ullman, och jemväl om hans s. k. Patti-konserter, vid hvilka sådane celebriteter medverkat som: damerna Sontag, Grisi, Alboni, Frezzolini, Piccolomini samt Adelina och Carlota Patti, herrarne Thalberg, Jaöll, Henri Herz, Vieuxtemps, Sivori m. fl. Föga trodde ni väl att ni skulle få höra dessa konserter i ert eget kära Sverige. Så blir dock händelsen. Hr U. har tillsändt Red. af denna tidning ett cirkulär, hvari han tillkännagifver att han under instundande September månad kommer att gifva konserter i Danmark, Sverige och Norge. Från Skandinavien beger sig impressarion med sitt sällskap till Ryssland, Polen o. s. v. De artister som medfölja äro: m:ll Carlota Patti, den ryktbara sångerskan Adelinas fullt lika ryktbara syster, pianisten Alfred Jaell, violinisten Henri Vieuxemps och violoncellisten F. Griitzmacher, alla tjernor at första ordningen på konstens himnel, samt möjligen ännu en eller två artister M lika anseende. I sin helhet uppgår impres— a5 AAA amt ll A A a 2— bj — —H—