Göteborgsposten – 10 juli 1868, sida 1

verk på telegraftråd, så ryste publiken, applåderade, och några kontorister ropade dacapo. När hon, stackars liten, föll ner från linan som brast, när man trodde att hon slagit sig förderfvad, så ryste man — och applåderade; när hon bars ut, så antog man att hon var död, eller skulle dö, och när hon efter on stund återigen visade sig på scenen, så blef man nästan misslynt, och förklarade att det icke var hon, utan en annan, ehuru det verkligen var hon. När hon två dagar derefter återigen uppträdde på scenen, så helsades hon såsom återuppstånden. Japaneserna ha vunnit en pyramidalisk succs här. Ständigt fvlla hus. Drottning Victoria och kejsar Napoleon ha heder at sina skyddslingar. Men hvad skall härnäst förmå att spänna våra nerver? Hr Uinnes konstberidartrupp? knappast. Nej, en tjurfäktning, det skulle vara något. Om någon kapitalist har en vän, som han vill förskaffa ett godt pastorat, beläget i en naturskön trakt och med en vacker prestgård, så låter det sig göra — Åaf en händelse. Händelsen är den, att Wermdö pastorat blifvit ledigt derigenom att kyrkoh. Janson fått kallelse till ett ändå mera inkomstbringande pastorat i Wermland. Då Wermdö pastorat förra gången blef ledigt erhöll hr Janson det derigenom, att Norrnäs egendom, med hvilken patronrätten till pastoratet följer, inköptes af ett kristligt sinnadt och inåtvändt bolag, som derefter lät kalla kyrkoh. Janson, då komminister i hufvudstaden. Någon tid efter såldes egendomen med lämplig rabatt till en v. kronofogde Cederberg, som nu ej skulle ha något emot om Norrnäs återigen köptes af ett bolag eller af någon person, som hade lust att gifva församlingen en ny herde. Egendomen i och för sig sjelf är ganska god, men den har ett fluktuerande värde, betingadt at kyrkoherdens mer eller mindre sannolika dödlighet. Dags-Telegrafen i Köpenhamn har blifvit vred på mig, derföre att jag vågat antyda, att Sveriges medverkan begärts för en skyndsammare försäljning af de danska vestindiska öarne till Förenta staterna. Till dess att någon mera ansedd tidning i Danmark desavouerar min antydan, får Dags-Telegrafen ursäkta att jag håller i mig. Det är icke första, och blir sannolikt icke sista gången, som Danmark anlitat Sveriges bona otficia. Göran.