Göteborgsposten – 9 juli 1868, sida 1

Doktor Brady?). Af V. H. Russell. Då de gingo vidare uppfångade jag ånyo do ord sir Richard sado: — Märkte ni hur ni fick er vän doktor Bradys lille sonson att rodna? Han har en finkänslig natur och har nyligen varit sjuk. Jag har skickat efter honom för att han skullo hålla Mary sällskap i hennes ensamhet. — Älskvärd och tanklös som alltid, Dick! utbrast gamla fru Gregory, hans kusin. Du blir orsaken till att han och Mary knyta en barnslig kärleksförbindelse, och jag förmodar att du dock ej skulle tycka om partiet. Jag skänkte bort min tro då jag var sju år gammal, var det ej så, Dick? — Min bästa Letty, visserligen började du så tidigt — med mig till exempel — men du får ej tro att en så tidig början hör till regeln, den är blott ett undantag. Men vi böra verligen ej prata sådana dumheter när barnen kunna höra hvad vi säga. Vi måste skynda oss, annars blir det för sent att köra ut. Mary, hvilken liksom jag hört hvartenda ord, lade sin lilla hand i min och sade leende: 7) Forts. fr. N:o 155.