Göteborgsposten – 8 juli 1868, sida 1

——— ——— — — — w—7— 2 min mors porträtt. Pedagogen kunde icke komma någon väg med mig och ej ens hotelsen att berätta doktorn allt förmådde något öfver mig. Hr Nolan satt och formerade en penna, då min farfar kom tillbaka. — Muserna ha lemnat vår lille discipel, herr doktor, sade han. Min farfar hade gått fram till mig, och i det han upplyftade min arm, kände han mig på pulsen och såg fast på mig. Har du hufvudvärk, Terry ? — Ja, farfar. Det dunkade i min panna och det blixtrade för mina ögon. — Jag tror ej vi skola bedja er komma imorgon eller på det hela taget förrän jag skickar Pat till er, hr Nolan. Lille Terry är icke riktigt frisk; vi få laga till någon medicin åt honom och gifva honom frihet ett par dagar. Det varade länge innan jag åter kom upp från sängen; jag hade fått feber. Jag minnes att jag såg många menniskor samlade omkring mig, af hvilka jag likväl endast igenkände min farfar, Mary Butler och Honour. Jag påminner mig krälande, våta iglar på min panna, medikamenter som i hemlighet blandades i mina favoritsyltsaker, och i mina sjukliga drömmar såg jag beständigt den himmelska gestalten sväfva i luften med de blå ögonen fästade på mig, med det blonda håret som fladdrade öfver mina skuldror och med munnen som återgaf mig mina heta, kärleksfulla kyssar. Vill ni för en stund öfverso med mig och alla mina intetsägande minnen? Jag her under min lefnad sammanträffat med Personer som sagt, att