Göteborgsposten – 7 juli 1868, sida 2

går voro inbjudna till middag hos landshöfdingen grefve Ehrensvärd, på aftonen embarkerat ombord på fartyget, begaf sig detta ut på strömmen, för att som i dag på morgonen gå till sjös. Nedkallande Försynens hägn öfver denna vetenskapens Åvikingafärd, bjuda vi dess deltagare ett varmt farväl och lycka på färden, med ett hjertligt: välkomna åter med lycka och seger! Hardangerviolinisten Suckow ämnar alt någon af dagarne i veckan gifva konsert i Marstrand. erifrån afreser hr S. till Warberg, hvarest jemväl konsert kommer att gifvas. Londons kreatursmarknad. Å marknaden sistl. Thorsdag d. 2 d:s voro tillförda 1,370 st. hornboskap och 18. 630 st. får. Handeln med bådadera var trög, vid stor tillförsel från England. Priser pr 8 skålp.: för hornboskap 4 sh. 2 d. 4 sh. 8 d.; öfriga priser oförändrade. Konungen och konstutställningen 1868. I Dagl. Alleh. har nu en redogörelse börjat för den f. n. i Stockhelm pågående skand. konstutställningen. Den är ej så rikhaltig som den första skandinaviska konstutställningen, hvilken för två år sedan egde rum i sammanhang med industriutställningen i Stockholm, men anledningen härtill är helt naturlig, då man betänker, säger konstkritikern i D. A., att den sistnämnda var på sätt och vis utan föregångare och att hvarje då lefvande konstnär kunde utställa ett urval af hela sitt lifs arbete. — Till bedömande af utställningens numeriska omfattning må nämnas, att katalogen upptager 270 nummer: taflor i olja, skulpturer, aqvareller och gravyrer. Härat äro största delen eller 224 af svenska konstnärer, 30 af norska, 14 at danska samt en finsk och en fransk. Den med fin penna skrifna ötverblieken lofvar, att döma at dess början, att blifva af största intresse och vi kunna ej neka oss nöjet att ur densamma låna nedanstående omdöme om konungens vid utställningen exponerade taflor: Det är icke af underdånig konungskhet som vi börja med N:o 1, De taflor, som bära H. M:t konungens namn, hafva oberoende af konstnärens höga ställning egenskaper, som ovilkorligen draga till sig åskådaren och afven länge qvarhålla honom. N:o 1 från Hardanger och N:o 2 från Halhingdal i Norge äro båda af dessa sjordlandskap, som Carl den 15:de älskar med sådan förkärlek och målar med ett så lefvande natursinne. För att dela jemnt mellan båda sina fosterland (olyckligtvis är konungen den ende, för hvilken de äro gemensamma) har utom katalogen tillkommit ett landskap med motiv från Jerla-sjön, hvilket jemte N:o 3 4Det inre af en skog representerar Sverige. Malmström har till denna uråldriga, djupt allvarliga skogsinteriör målat figurer föreställande S:t Eskil predikande för hedningarne. Det är en sådan öfverensstämmelse i behandlingen, att man icke skulle kunna misstänka, att der varit mer än en haad vid verket. Hvad Carl den 15:de i sin landskapsmålning uteslutande söker och sällan förfelar, det är en verkan. Att han icke utarbetar mer än hvad till detta ändamål nödigt är, öfverensstämmer fullkomligt med en god konstskolas fordringar. Endast mera fullkomnade studier, som icke rimligtvis kunna vinnas af en dilettant, skulle sätta honom i tillfälle att utan uppoffring af ofvannämnda konstnärliga förtjenst komma ull den fulländade taflan i stället för det artistiska utkastet. Men med den fulländade taflan må man här ingalunda förstå det slags minutiösa utförande, som offrar det hela för enskildheter och går miste om naturens verkan och derför äfven om konstens uppgift. Gentemot ett sådant okonstnärligt perlstickaremanr kunna Carl den 15:des taflor uppställas såsom en lyckligt funnen motsats. Och långt ifrån att man vid dessa landskapsbilder skulle sakna den konstnärligt öfvade handen, måste det snarare väcka förvåning, act de landssaderliga omsorgerna kunnat medgifva den konstnärliga handledning, hvarom dessa tafior bära vittnesbörd. Violinens drottning, hvartill fru Wilhelmina Norman af parisertidningen Figaro lifvit utropad, gaf i Thorsdags, i förening med fru Stenhammar, en konsert å Kalmar teater, hvilken, oaktadt biljettpriserna för tilltället voro ansenligt höjda, dock var mycket talrikt besökt. Rikliga bifallsyttringar och ull slutet blomsterkastning kommo de utmärkta konstnärinnorna till del. Som i dag skulle af dessa artister konsert gifvas i Karlshamn, men densamma har måst inhiberas och såsom skäl derför uppgifver kapellmästaren hr Norman i ett bref till Karlsh. P:n, att fru N. straxt före sin afresa från Stockholm varit svårt sjuk och ej ännu återfått tillräckliga krafter för att dels motstå anstängningen vid uppträdandet å konserten, dels forcera resan ull utlandet, som blefve nödvändig ifall ett uppehåll der gjordes, emedan fru N., enligt uppgjordt engagement, såsom om Lördag skall uppträda i Beden-Baden. Mysterier från Warbergs fästning. I Norra Hall.-P:n läses: Bränvinssmugglingen till lifstidsfångarne å Warbergs straffangelse är helt säkert en lönande affär — då den lyckas; fångarne lära betala orimliga priser för det bränvin, som till dem insmugglas. Sällan lyckas dock företaget nu mera, men åonu sällsyntare är det, att man lyckas gripa insmugglaren. Härom