Göteborgsposten – 7 juli 1868, sida 1

anförvandter här möter och välkomnar älskade söner och sonhustrur från Göteborg. De glada grupperna förenas så småningom ombord på Laxen, der vederbörlig presentation försiggår och sällskapet inbjudes att tillbringa återstoden af den herrliga sommardagen på Baldernäs, dit man nu endast har c:a 1 timmas väg. Laxen, som liksom tyckes känna på sig hvilken dyrbar tillökning i passagerareantal han erhållit, rusar med ilande fart genom en mindre, skogomkransad hölj och kilar i rappet in i kanalen vid Långed, som, 5 slussar inberäknade, har en längd af 3,600 fot. Fem slussar! Det är för mycket att vänta på ombord, då man istället för att sitta och glo på de fuktiga slussväggarne kan få göra en promenad i den herrligaste natur. Den yngre delen af ressällskapet begifver sig också i land och öfver nästan alltför poetiskt-primitiva broar och spångar färdas man nu än öfver, än vid sidan af en väldig skogsforss, genom en trakt, hvarest en Edvard Bergh eller Alfr. Wahlberg icke skulle länge behöfva leta efter hänryckande motiver. Efter c:a 1, timmas promenad äro vi åter framme vid kanalen i närheten af Långbron och här afvaktar sällskapet Laxens ankomst. Denne dröjer ännu en god stund tills slutligen dess välkända blå och gula flagg visar sig på afstånd. Innan kort äro sällskapet åter kompletteradt och sedan ännu en liten hölj och en kort kanal med en sluss vid Långbron, af tillsammans 700 fots längd, passerats, känner Laxen sig först riktigt i sitt element, ty nu är han inne i den herrliga sjö, hvaraf han fått sitt namn, perlan bland sjöarne på Dal, den tjusande vackra Laxsjön. De förut passerade sjöarnes och deras stränders intagande melankoliska stillhet är här förbytt till en liflighet, som genom kontrasten blir så mycket mera iögonen fallande. Just som vi kommit in på sjön möta vi, för första gången sedan vilemnade Wenern, en seglare, som med tyllda, snöhvita dukar glider fram som en svan öfver vågen. Rundtomkring på de hänförande vackra stränderna framtitta prydliga landtegendomar, vid ändan af sjön glänser Billingsforss kyrka mellan träden, nu synas bruksbyggnaderna, nu sjelfva egendomen, Billingsholm kallad, der till höger reser sig vid stranden enjhög tornlik gråstensbyggnad, det är skogs-paviljongen vid Baldersnäs, ännu några minuter och Laxen lägger till vid den med svenska och norska flaggorna smyckade landstigningsbryggan till detta, som Lignell i sin beskrifning öfver grefskapet Dal söger, af naturen och konsten i förening så rikt begåfvade herresäte och nu nedlägga vi pennan för i dag, ty Baldersnäs förtjenar väl ett kapitel för sig.