Göteborgsposten – 7 juli 1868, sida 1

Nya Teatern företedde i går afton den angenäma anblicken af en fullsatt salong och sällan har väl å denna scen en föreställning gitvits för en tacksammare publik. I Fäktaren från Ravenna täflade m:ll Sandberg, Thusneldal med hr Elmlund, Thumelicus, om publikens gunst och erhollo välförtjent hvar sin andel rundligt beskärd af densamma. Mill Sandbergs spel företedde alltigenom en fulländning, som ej kunde annat än stämma publiken på det mest gynsamma sätt tör henne och i hr Elmlunds uppträdande röjde sig i hvarje detalj det mognade studiet, isynnerhet var hans skildring i andra akten (i pjesens urspungliga form tredje) af fäktarens triumfer på arenan af anslående art och belönades också med en framropning tör öppen ridå. Såväl han som m:ll Sandberg blef dessutom upprepade gånger inropad af den förtjusta publiken. Min ros i skogen, som nu för sjette gången — något hos oss ganska ovanligt — uppfördes, rönte samma odelade bifall, som hvarje gång denna lilla täcka sceniska produkt uppförts härstädes, kommit densamma till del; m:ll Lindgoist framkallades tvenne gånger efter pjesens slut. Sammanträde hölls igår med delegarne i Hypoteksföreningen för Göteborgs förstäder dervid det af den vid föregående sammanträde utsedda komiten utarbetade förslag till reglemente, som tryckt utdelats till föreningens medlemmar, punktvis genomgicks och diskuterades. Till bestridande af redan gjorda och framdeles skeende omkostnader i och för de förberedande åtgärderna för Hypoteksföreningens bildande, beslöts att en afgift af 25 ore tör hvarje 1,000 rdr af den tecknade lånosumman skulle af deltagarne erläggas. Expeditionen till Spetsbergen. Vi ha redan meddelat namnen på de vetenskapsmän, hvilka komma att deltaga i den expedition som, då detta blad kommer i våra läsares händer, redan afgått för att besöka Spetsbergen och, om lyckan är riktigt god, äfven göra ett besök vid sjelfva Nordpolen. Att vetenskapen skall göra en stor vinst af denna, liksom de föregående expeditionerna, derföre har man en säker borgen i de välbekanta namnen på deltagarne; huruvida åter en menniskofot nu eller någonsin skall komma att trampa den ena af de punkter, kring hvilken vår pianet vänder sig, detta — onekligen alla tiders intressantaste om också icke vigtigaste vetenskapliga fråga — beror på krafter och förhållanden inom naturen, som äro så svåra att beräkna, att åt slumpen måste öfverlemnas en bra stor andel i orsakerna till en lycklig utgång. Mycket beror dock härvidlag liksom öfverallt annorstädes på ett klokt förutseende och tillräckliga förberedelser. Det vigtigaste bland hvad som för ett sådant företag erfordras, är utan tvilvel ett lämpligt fartyg. För en från Sverige utgående ishafsexpedition borde emellertid ett sådant icke vara svårt att finna. Ett folk som af försynen blifvit placeradt i en många gånger icke riktigt behaglig pvärhet af Nordpolen, detta geografiska X, åt hvilket så mången forskare förgäfves sökt att gifva en vetenskaplig expression, för hvilket så mycket snille slösats, så månget ädelt lif förgåtts under köld och brist — ett sådant folk har ej kunnat underlåta att begagna alla de hjelpmedel, som en högt uppdrifven mekanisk skicklighet erbjuder för att besegra en omild natur. — Vår regering har också åt expeditionen upplåtit ett för dennas ändamål, som det synes, särdeles väl lämpadt fartyg — såsom bekant, kronoångaren Sofia, hvilken förut användts till vinterpostföring emellan Skåne och Tyskland. Utan att vara konstruerad för farvatten under så höga breddgrader som den nu kommer att besöka, finner man dock ötverallt i detta fartyg den genomgående tanken vatt hålla värmen inne liksom ock man märker att is och dylikt otyg som eljest i de nordliga farvattnen är sjömannen till förargelse, bör med jemförelsevis stor lätthet kunna aflägsnas.