Göteborgsposten – 6 juli 1868, sida 1

rolse, som min amma berättade mig var en ung tiger, men som jag senare fick veta var en slags panther. Det mörka skinnet af djuret, som läg med till hälften igenslutna ögon och lekte med hennes små fingrar, förhöjde hennes arms bländande hsithet. Ögonen, med ett uttryck af drömmande själsfrånvaro, tycktes blicka in i det okändas verld. Det var två blåa djup med en svag anstrykning af violett, beskuggade af långa franslika ögonhår; öfverlå pen var något utstående och visade de hvita tänderna, underlä pen var fylligare och mindre böjd; det såg ut som om hon hude dragit en lätt suck eller yttrat ett eller annat smekande ord till sin fläckige lekkamrat. Bredvid henne på mattan låg en öppen bok, som fallit på några blommor, och den nedgående solens strålar, som smögo sig in genom en öppning i gallerfönstret up :lyste den persons ansigte och hela gestalt, som för mig tycktes vara skön och strålande som en engels. Då jag var liten, hade jag ofta så länge betraktat dessa ögon, att jag inbillade mig att de sågo på mig med samma liflighet, hade pratat så länge till snälla mamma?, att jag trodde mig höra ett och annat ömt ord från dessa halföppnade läp ar. Ofta hade jag kruvit upp på en stol och på tusentals olika sätt sökt ådraga mig dessa djupa, blå ögons uppmärksamhet, men jag hyste ett sådant hat till den unge tigern, att jag en gång började ett angrepp på honom med en käpp, som endast hämmades genom den påpassliga Honours mellankomst. Der var, med ett ord, för mig ett altare inom denna ram, och på det offrade jag till en moders minne allt