Göteborgsposten – 6 juli 1868, sida 1

storik öfver början, fortgången och slutet af Dalslands kanalbyggnad. Vi befinna oss nu på den s.k. Upperudshöljen. Med hölj förstås på Dalsland ett stillastående vatten mellan tvenne forssar. KL half 11 ingår fartyget i kanalen vid Upperud. Här äro 2:ne slussar med en sammanlagd längd af 600 fot. Vid denna station vidtaga de mindre, tör den återstående delen af kanalen bestämda dimensionerna, nemligen 13 fots bredd och 5 fors djup samt 100 fots långa slussar. Här ämnar Laxen hvila öfver natten. Hvila kunna väl också passagerarne behöfva, men den klara sommarnatten med sin ljufliga svalka jagar sömnen från ögonlocken och man föredrager en promenad framåt bruket framtör den omedelbara instufningen i den eljest jemförelsevis rymliga och luftiga, från matsal i hast till sofrum apterade herrsalongen. U—pperuds bruk anlades år 1669. ERådmannen i Göteborg Paul Roches erhöll 1674 privilegium att der aulägga 2 stångjernshamrar och under århundradenas lopp har bruket undergått åtskilliga utvidgningar och vexlande öden. är 1810 var en grefve Arvid Posse disponent derstädes. Denne sålde emellertid snart sina andelar i bruket och for utrikes samt blef 1817 gift i Rom med prinsessan Kristina, dotter af Lucien Bonaparte, prins af Caumo, men blof sedermera skild från henne. Sommaren 1817 voro grefven och hans prinsessa en kort tid på Upperud och Billingstors, hvaroster de äterreste till Italien. Gretven skall hafva aflidit i Buenos Ayres omkr. år 1830. Baron Henry de Reverony S:t Cyr var under en längre td på 1840och 50-talen disponent på bruket och florsaldiga, numera förfallna kommunkationsanläggningar i trakten vittna om en vilja, hvilken, dessvärre, icke motsvarades af tillräcklig törmåga, hvilket här är liktydigt med kapitalstyrka. Då vi återvända från vår promenad för att krypa till kojs i Laxens inelfvor finna vi bron öfver kanalen förvandlad till — danssalong. Dansmusiken utgöres af en dragharmonika eller, som allmogen mera expressivt uttrycker sig, ett handklavär, och de dansande tillnöra brukspersonalens ungdom. I det klara måaskenet, som återspeglar sig i den lugna höljen på andra sidan bron, svänga par om par lustigt om på den egendomliga dansbanan. Den e. k. etostegs valsen utföres här med en smidighet, hurtighet och takt, som skulle hedra hvilken salong som helst. Men den egentliga folkdansen, polskan, önska vise utförd. En landllig seigneur i panamahatt och uppvridna mustascher missförstår oss och ber spelmannen spela upp en riktigt schangtil-polketta! Något snästa i våra folklifs-studier lemna vi det muntra sällskapet i ostörd besittning af terrängen och gå tll hvila men höra ännu i drömmen en återklang från den schangtila polkett.n. Så vardt af morgon och afton den förste dagen af vår lustresa! Imorgon ärade läsare stämma vi möte vid kanalens förnämsta märkvärdighet, aqvedukten vid Håfverud.