Göteborgsposten – 4 juli 1868, sida 2

om lånet, som skall tjena till att betäcka underbalansen för nämnda är. Denna törskrifver sig som bekant till största delen från de omtattande rustningar, som måste företagas under våren 1867, för att demonstrera preussarne ut ur fästningen Luxemburg, och från införandet af nya vapen både inom armeen och flottan. För 1867 utgör bristen 183,606,000 fres, hvilka sedan förlidet år tillsvidare sanktionerades af lagstittande kåren, för 1868 är den 130,332,564 fres, och för 1869 anslås den till 90,638,333 fres — eller inalles 404 2 millioner. Till bestridande häraf och af andra utgifter har regeringen begärt ett lån om 440 mill., eller en skilnad af c:a 35, mill. Utskottet har nedsatt summan till 411 2 mill. Regeringen har ej kunnat antaga hela denna minskning, så att hon och utskottet nu äro af delade meningar i afseende på en summa om 8 mill. fres. Lagstiftaude hären skall nu afgöra mellan båda parterna. Den skall dock naturligen icke vända sig om denna jemförelsevis ringa summa, utan om kejsardömets finansiela förvaltning i allmänhet, under hvilken Frankrikes statsskuld vuxit högst betydligt. Vid sammanträdet i Måndags tadlade Magnin Frankrikes finansiela ställning. Det fanns en brist, och regeringen hade föreslagit ett lån. Båda delarne stodo under en dålig kontroil, och man kunde blott genom en afväpning afhjelpa det onda. 11 Österrike börjar stämningen inom befolkningen att bli synnerligt bitter mot påfven för hans tal, hvilket rent af uppmuntrar ultramontanerna att motsätta sig den nya ordningen, d. v. s. att göra uppror. I Wien ha myndigheterna tillochmed ansett sig böra genast vidtaga kraftiga mått och steg för att förekomma möjliga tumultuariska demonstrationer utanför den påflige nuntiens boning. Alla i Wien befintliga politiska föreningar skola under en af de närmaste dagarne samlas till ett stort folkmöte, för att besluta om en opinionsyttring mot det påfliga talet och ett förtroendevotum för ministeren. Sjelfva Luthersfesten i Worms väcker sympati i det katolska Wien, der man betraktar den som en protest mot det päfliga tvånget i trossaker. Tidn. Presse utbrister: Så ofta biskoplig högfärd och presterlig fanatism åter besvärja fram Tridentinermötets skuggor, så ofta man vill påtvinga den förvånade verlden dess för länge sedan glömda beslut, hvilka den hänsynslösaste påfvedespotism dikterat, — så ofta skall äfven den fria menniskoanden i en eller annan form inlägga protest deremot — och i hvilken form den än må vara, hafva dock katoliker såväl som protestanter, kortligen, de liberala af alla trosbekännelser, samma intresse af hans seger. Det måste bli slut på biskoparnes stämplingar, hvilka ha en sådan karakter, som om det alls icke funnes någon österrikisk stat, och när påfven genom sina allokutioner ställer sig öppet på deras sida, har han blott sig sjelf att skylla, om festen i Worms blir för Österrikes folk en vägvisare att söka frid och frihet i grundandet af en at Rom oberoende national kyrka. Läsaren kan häraf finna, huru upprörd stämningen är. Från Belgien meddelas angående kejsarinnan Charlottes helsotillstånd, att detsamma efter en skenbar bättring åter försämrats. Den rörelse, hvari den höga frun råkade vid årsdagen af hennes gemåls död, har helt säkert icke varit utan inverkan på henne. Den skadliga reaktionen i hennes tillstånd yttrar sig i en fullständig apati hos kejsarinnan mot hennes omgisning och i en hemsk skrifmani. Den olyckliga lemnar ej mera sitt skrifbord, vid hvilket hon arbetar med feberaktig brådska. Det ortodoxa Ryssland gör riktiga trampolinsprång i religion för sina kusiner czechernas skull. Samtidigt med det de ryska tidningarne jubla öfver den romerska kyrkans utödande i Polen och ersättande med den ryskt-grekiska, uttala de enstämmigt sin lifliga sympati för det af czecherna föreslagna firandet at den czechiske reformatorn Huss dödsdag och försäkra, att äfven det grekisktortodoxa Ryssland skall högtidligt begå denna evigt minnesvärda dag. I Moskwa och Peersburg vidtagas redan förberedelser till Hussesten. — Det är nästan vämjeligt att se, nuru man sålunda gör religionen till ett skynce för politiska och egennyttiga stämplingar. Huru långt är det ej mellan de tendenser, som den böhmiska svanen förfäktade och för vilka han i dubbelt hänseende brann, och len ortodoxa rysk-grekiska religionen med ina utväxter, afgudabilderna och sin halfgud raren! I Konstantinopel har prins Napoleon flagt besök hos sultanen och dervid erhållit Medschidi-orden i diamanter. Derefter beökte han v. konungen af Egypten och emotog besök af Fuad Pascha. Han har för ötigt ej uppslagit sina bopålar i det palats, som Dee er —