Göteborgsposten – 4 juli 1868, sida 1

s—— —kt—w— Den afdelning af Kronobergs reg:s musikkär, som någon tid bortåt till allmänhetens belåtenhet musicerat i Trädgårdsföreningens park, ger i afton sin sista konsert derstädes och efterträdes redan i morgon afton af den bekanta småländska husarsextetten under dir. Ljunggrens anförande. En annan musikalisk förströelse erbjudes i afton, då Mölndals skarpskytte-kompanis musikkår ger en aftonunderhållning i Götiska Förbundets skolsal med början kl. half 8. Omnibus afgår från staden till Mölndal kl. 7 e. m. och återvänder efter aftonunderhållningens slut och denna rekommenderas till det bästa. Artisten Birger Lignell, som för några år sedan härstädes hade exponerat en större tafla föreställande Gullbergs belägring och som sedermera någon tid idkat konststudier i Disseldorf och under sitt vistande derstädes hemsändt åtskilliga mindre taflor, har nyligen återvändt till fäderneslandet och i dagarne härstädes fullbordat en större, i Disseldorf påbörjad tafla, hvilken kommer att uppsändas till konstutställningen i Stockholm. Taflan, som är 4 alnar 4 tum hög och 3 alnar 4 tum bred, innehåller endast 4 figurer och framstäiler en scen från hexeri-processernas sorgliga dagar. I ett förfallet fängelserum synes i förgrunden en gammal, men ännu kraftig hexa sysselsatt med att inviga en vid hennes fötter knäböjande ung gosse i spådomskonstens mysterier, dervid en framför dem stående pall, å hvilken synes åtskilliga af aska och sand bildade mystiska figurer, får tjena till medium för trulldomen. Något längre bort synes i en särdeles effektfull belysning en ung vacker fiicka med utslaget hår, hopknäppta händer och de tårfyllda ögonen riktade mot himlen. Längst i bakgrunden nedstiger uttör fängelsetrappan en prest i den tidens prydning. Måhända kommer han för att bereda den olyckliga trion till bålets fasor. Om man äfven skulle kunna anmärka, att målningen lider af någon matthet i kompositionen är det dock glädjande att kunna erkänna att den unge målaren med denna tafla tagit ett stort steg framåt såväl beträffande teckning som kolorit. Äkven i behandlingen af accessoirerna visar sig inflytandet af vistandet i Disseldorf, hvarest man, som bekant, lägger stor vigt vid dessa. Kort sagdt, taflan röjer allvarliga studier och ett raskt framåtgående, egenskaper, hvilka i tid böra utveckla sig hos den blifvande konstnären, synnerligast när han som hr Lignell fattat tycke för stora dukarkMan hör så ofta folk beklaga sig ötver ron grym otur. Sällan, om någonsin söker klaganden skälen dertill hos sig sjelf, det är ottast någon annan som ställt sig i vägen för hans framtid eller också är det slumpen, ödet som spelat honom det ena sprattet efter det andra. Så egendomliga motiver ha vi dock aldrig hört någon uppgifva som en viss sökande till en kontorsplats i en af våra grannstäder, den der, sedan han uppräknat sin meritlista, af hvilken framgår att mannen sedan 1847 gjort icke mindre än 36 försök att vinna fast fot här i verlden, slutar sin ansökan på följande egendomliga sätt: Och kan jag ej tillskrifva deona otur annat än att jig hyllade Carl XV i Skåne, då konungen nära yog var schack matt och Majestätet Konung Fredik VII ej utan sympatier under sådana förhållanden får man ofta se döden i ögonen; dock är gud mitt vittne att jag menade vål — fast jag fick både ta och tacka för att jag egde sundt förnuft. Det är ej Engelbrecktson ensamt som fått pligta med lifvet när afunden kommit med Högaktningsfullt N. N. Merit--förteckningen upptager bl. a. att sökanden varit sin egen i 2 år och derefter gjort cession, att han 2 gånger förgäfves sökt plats i Göteborg, 1 gång i Stockholm och 1 gång i Skåne samt att han nära 1 år vistats i Alingsås — samtidigt med folkskalden Pehr Thomasson. Från sista studentkonserten berättas följande bonmot, hvilket vi, ehuru något post festum, meddela: Nå, hvad tyckte du om konserten, frågade vid utgåendet från densamma en ung dam en annan, ä icke studenterna bra söta ändå? — kan just icke säga!, lät till den frågandes förvåning det kyliga svaret, ta de af sig hattarne, blänker månskenet fram och dra de afsig handskarne glänser förlofningsringen ännu förargligare, de ä ju antingen flintskalliga eller förlofvade! Ja, nog var det bra förargligt, betraktadt från en ung tärnas synpunkt! A— —— Göteborg d. 4 Juli 1868.