Göteborgsposten – 3 juli 1868, sida 1

präktiga vagn, och de långbenta hästarne, som voro namnkunniga för deras slående, bitande osh springande, trodde man i allmänhet vara befriade från den vanliga posttjensten på grund af en olycksalig vana att springa i galopp, och gamla Pat var mer känd än hvilken milpåle som helst vid stora landsvägen — nej det var de, hvilka sutto in uti vagnen, som åstadkommo denna uppståndelse. Den som väckte mest uppseende var ett fruntimmer — åsigten att den ifrågavarande personeu var ett fruntimmer, var i hvarje fall den förherrskande — med ett mörkbrunt ansigte, hvita tänder och en liten näsa, på hvilken var draget ett streck med gul färg. Under det bälte af svarta lockar, som föllo ned under en hvit och röd jätteturban, såg man två massiva öronringar; en tunn, hvit och skarlakansröd jacka, som var öppen vid halsen, gjorde att man kunde se en stor utsträckning af mörk hud vid bröstets regioner; jackan hölls på detta ställe tillsammans af en tjock schal, som var kastad rundt om lifvet, och hvarifrån den nådde ned till knäen. Då egaren af lockarne och öronringarne steg ur vagnen, stirrade mängden, hvilken bestod af två tredjedelar af Kilmoyles innevånare, som voro gamla eller unga nog till att kunna gå, och som bodde på en half mils omkrets från Desmond Arms, med förvåning och glädje på ett par små bruna hjulben och stora bruna platta tötter, på hvars minsta tår sutto ett par silfverringar, hvilket alltsammans stack ut ifrån de korta, hvita benkläderna, som fulländade den främmandes drägt, och deras förvåning nådde sin höjd då ett bylte hvitt linne, som försigtigt bars af den egendomliga individen, utstötte ett gällt