Göteborgsposten – 3 juli 1868, sida 1

Doktor Brady. Af W. H. Russell. Sedan hang hustru blifvit ett offer för den dödliga sjukdomen, fördubblade han endast sina ansträngningar att göra godt och fann en tröst för sin sorg i att mildra andras lidanden och i omsorgen för sin son. Då 1798 års upprorsstiftare ödelade adelns egendomar, respekterade de Lough-na-Carra, och doktorns loyalitet betviflades föga på slottet i Dublin, då man hörde, att de upproriska bönderna icke endast hade skonat d:r Bradys hus utan tillochmed velat bära honom på sina armar från byn, hvarest de funno honom upptagen med att egna sina tjenster åt en döende man, och att de hade hållit vakt utanför hans egendom, tills de förenade sig med iusurgenternas hufvudstyrka. Det fattades emellertid icke bevis för att han med tårar i ögonen hade anropat dem om att uppgifva sin föresats, och att han obeväpnad midt ibland deras ledare hade visat dem deras fel och hvad öde som väntade dem. Jag kan föreställa mig att han var vältalig, och jag vet mycket säkert att han blef anmodad intaga sitt säte i det irländska parlamentet af män, som voro öfvertygade om att hans stora förmåga skulle — (? Forts. fr. N:o 150.