Göteborgsposten – 3 juli 1868, sida 1

5555, OD o -tno Både Italien och Tyskland hafva förmedelst sammanslutning den säkerhet, som verlden i allmänhet kan gifva, mot att utplundras at främmande krigareskaror samt säljas och köpas af främmande diplomater eller egna näskonungar. Detta är ett nödvändighetsvilkor för hvarje folkstam, således äfven för den nordiska. Pappersbeskyddet är förbi; man måste nu försvara sig sjelf, så länge man kan. Dermed är ändamålet gitvet, och dermed är äfven sammanslutningens art tydlig: staterna sättas i stånd att uppträda som ett gentemot den yttre verlden, mot hvarje våldsverkare i söder eller öster. Hvarje amalgamation ligger utom ändamålet och kan icke heller, på grund af staternas hittillsvarande särskilda utveckling, åstadkommas annorlunda än genom bismarckska medel, genom att utötva det inbördes våld, som de just skulle inbördes, genom ömsesidig hjelp afvärja. Medlet för sammanslutningens ernående är först, att hvarje stat håller sitt försvarsväsen i ett i förhållande till dess krafter tidsenligt tillstånd, hvilket äfven af styrelserna kännes, och dernäst, att man icke lyssnar till alla förespeglingar af östliga och sydliga despoter, utan är på det rena med, att alla dylika blott ha en enda betydelse, neml. att hindra hvad de för sina rofgiriga planers skull anse farligt och skadligt — för sig sjelfva. Sjelfva det ryska sändebudet Orloff försmådde icke att uppträda i Norge med srihetskärlekens mask 1814, då det för Ryssland var al vigt, icke att skapa åt Norge en frihet, som Ryssland ej skattade och icke heller utan tvång och fruktan gifvit någon enda af sina undersåter (Finland), utan att göra Sverige så svagt, som det då kunde få det. ÖSet har vändt det till godo för Norge såväl som för Sverige, hvilka aldrig sveko hvarandra. Konung Oscar tog för alltid afsked af Rysspolitiken, och det på ett sätt som den kloke mannen aldrig skulle beqvämt sig till, om han icke vetat, hvad han från det hållet bade att vänta sig. Drömmarne om att låna styrka från ryska eller preussiska tvångsherrar varade längre i Danmark: svågorskap eller landsmanskap skulle der, gudbevars, förhjelpa konungahuset att få tillbaka något -kanske allt; men grefve Frijs danska hjerta tog afsked af den statsvisbet, som ville tigga kraft och frihet hos tyranniets utöfvare och träldomons apostlar, hvilka blifvit större genom grannarnes splittring och dårskap, än genom sina egna i kedjor bundna undersåters styrka. Napoleon har för ett år sedan förklarat Europa, att såväl Sverige-Norge som Danmark hylla sig till vestmakternas politik. Danmark har i detta ögonblick ej alla danskar samlade under sin spira, men det har gjort sig af med tyskarne, hvilka endast frånstulo det dess makt och förfuskade dess statsmäns politik; nu är dess regering dansk, likasom dess folkvalda utkorade äro danskar; men från en dansk-folklig till en skandinaviskt nordisk politik är det ej ens ett tuppfjät; man behöfver endast slå upp ögat. National politik råder inom alla de nordiska staterna; men denna leder förmedelst tankens och verldspolitikens nödvändighet till skandinavisk politik; ty allt är det minsta, hvarmed den kan låta sig nöja. Den nationala politik, som för länge sedan ledt Sverige-Norge till en vestmakts-poitik, har nu äfven fört Danmark dit; men en vestmaktspolitik är för Norden äfven en skandinavisk politik; den är en tradition redan ifrån Napoleon I. Eller äro Sverige-Norge så stora att de kunna undvara Danmark? Väderleken är fortfarande i allmänhet torr och varm. I går vid middagstiden svalkades dock temperaturen något i det en åskby med thy åtföljande häftig men kort störtskur gick öfver staden. Generaltulldirektoren Bennich företog i går mönstring vid härv. tullkammare. Efter densammas slut gaf tulldistriktehesen Karström middag för hr B. till hvilken jemväl landsh. grefve Ehrensvärd, medlemmar af tullstaten m. fl. voro inbjudna. Generaltull