Göteborgsposten – 2 juli 1868, sida 2

efter ett par sorgliga år, fulla af mödor och arbete, lemnade han sina bönder oomvända och sitt hus ofullborladt, återvände förbittrad till England, blef en ifrig medlem af en elags klubb, bestående af Whig-publicister och qvickhufvuden, som samlades på ett kafs straxt intill Lincolns Inn Fields, deltog i många stridigheter och dog af ott sår, som han fick under ett gatupplopp, då han kom från Drury Lane Det var en olycklig slägt; hvad den ene vann förlorade den andre; icke en enda af familjen hade på åratal blifvit uppfostrad i fäderneslandet eller hade någon känsla eller sympati för sitt folk. De samlade ihop så mycket pengar som möjligt och använde dem. Hvad kunde man eljest göra på den tiden utan att blifva ansedd som upprorsstiftare, och ingen kunde då säga, hvad loyalitet eller förräderi var, förr än det blifvit skarpt bevisadt genom svärdet eller genom majoritetens beslut (representerad af styrkan) af folket på andra sidan Kanalen. Min farfar, d:r Terence Brady, kom vid sin onkels död i besittning af allt det, som blifvit öfrigt af de allt mer och mer sig förminskande Lough-na-Carra godsen, och under en af dessa fruktansvärda hemsökelser af Tyfus, som i gamla dagar gjorde detsamma som utvandringen nu gör och på sitt sätt förhindrade befolkningens förökelse, blef han kallad från sin anspråkslösa ställning som läkare till Dublin för att egna sina mödor och omsorger åt en utarmad och ovänlig befolkning. (Forts.)