Göteborgsposten – 1 juli 1868, sida 1

ledning af väckt tråga om törhöjning at uttaxering, till skyndsammare gäldande al kyrkokassans förskotier, beslöts att taxeringen skulle höjas med 3, 000 rdr årligen, eller från 5,000 till 8,000 rdr. Hämnden vakar. En resande, som nyligen hitkommit från Borås, omtalar följande bemska historia, hvilken lärer vara fullkomligt sann, enär vår sagesman inhemtat den af auktoriteterna på stället: Midsommaraftonen vandrade en dalkulla vägen framåt i trakten af Ulricehamn, Plötsligt rusa ett par manspersoner ut bland träden, fatta den intet ondt anande qvinnan och draga henne inåt skogen, som nu blir skådeplatsen för en förfärande tragedi. Eftor att nemligen ha plundrat henne på de få skatter hon egde, afskuro de halsen på sitt offer och aflägsnade sig skyndsamt, i den tro, att det i skogens enslighet begångna brottet skulle, hvad gerningsmännen beträffade, förblifva en hemlighet för alltid. Obemärkt hade dock ogerningen icke föröfvats. En man, som gått ut för att hugga björkruskor, att dermed för midsommarhögtiden pryda sitt hem, satt, utan att mördarne märkte honom, uppkrupen i ett träd, snart sagdt ötver stället, der mordet begicks, och äsåg alltsammans. Ensam som han var, vågade han ej nedstiga lör att hindra de väl beväpnade banditerna i deras blodiga förehafvande; men sedan dessa aflägsnat sig, såsom mannen antog åt gästgilvaregården Timmelhed till, skyndade han ned ur trädet och begaf sig på en genväg till samma gästgifvaregård. Dit anländ, omtalade han förloppet, hvadan bofvarne, då de något senare anlände, genast bletvo gripna. De befunnos då vara tvenne från Karlsborg förrymda fästningsfångar, som nyligen allmänneligen efterlysts. Ett annat bevis på att otraflet når den brottslige utgör äfven en berättelse som i dessa dagar at amerikanska tidningar från den ljerran Vestern, der nyligen en person, hvilken här uppträdt som bedragare i ganska stor skala, fallit för sin egen medbrottslings hand. — Såsom läsaren torde erinra sig åstadkoms förliden vår hästädes ett visst uppseeende af en spanmålshandlare L. F. Anderssons afvikande från orten, hvarvid han efterlemnade betydliga skulder. Enligt nyligen från Skösde ingångna underrättelser skulle han emellertid ha bhifvit mördad i Amerika af en person, hvilken på samma gång som han begaf sig härifrån och hvars namn var J. A. Kjellander. Andersson skall först någon tid etter mordförsöket ha aflidit. Om sjelfva förloppet vid mordgerningen, hvilken begicks d. 18 Maj i staden Hudson, staten Wisconsin, berättar tidningen Hudson Star följande: Tvi svenskar vid namn L. F. Andeissvu och J. A. Kjellander, just ankomna från Sverige, hade några dagar bott i Olesons hotell der i staden. Namnde Måndag begåfvo båda sig till sängs kl. 10, läggande sig i samma säng. Frampå natten hördes ett ovanligt ljud från deras rum, hvarpå några af de andra resande stego upp och tit:ade in för att se hvad det var. De sågo då Kjellander sysselsatt med att spänna ett penningbälte om lifvet, och han syntes högst rädd och upprörd. De gingo in i rummet, der de funno Andersson i sängen, skjuten 3 gånger genom hufvudet; en liten sexpipig revolver låg på golfvet. Andersson kunde tala och sade att hang vän var oskyldig; några minuter derefter förklarade han emellertid, att bhans vän hade skjutit honom för att beröfva honom hans penningar. Pengarne påträffades på Kjellander, och han blef naturligtvis straxt arresterad; man han förtåljor den onaturliga historien, att han vaknade vid ljudet af ett pistolskott, och då han fann sin vän skjuter, tänkte han det vara bäst att han tog pengarne för att bringa dem i säkerhet. Anderssons penningebesparingar belöpa sig till 6,500 i guld, hvaremot Kjellander intet eger; hans resa och alla hans utgifter sedan de lemnat Sverige äro betalta af Andersson. Denne hade träffat anordningar alt köpa en farm här, och Kjellanders syster skulle komma från det gamla landet för att kifta sig med honom; de hade alla i sinne att bo på samma farm. Det skall vara något hopp om att hans lif kan blifva räddadt. Andersson som, långt innan ban härstädes begick sina sista skurkstreck, lärer på ett nedrigt sätt bedragit en mängd personer, har således gått ett rättvist om ock strängt straff tillmötes. Hans bärvarande fordringsegare ämna företaga allt hvad i deras makt står för att återfå de penningar, som Kjellander vid mordtillfället röfvat, och hvilka lära Foräfta ssillskast after an midadao att han pre