Göteborgsposten – 29 juni 1868, sida 2

kysser mig och säger: Lily, min engel. 0 jag älskar den snälla pappa! — Jag borde minsann ha blifvit jurist, mumlade kapten Block. Och du bodde i ett vackert hus, min lilla skatt, fortfor han, med en trädgård, i hvilken fanns de vackraste träd och blommor, och pappa och mamma brukade taga dig med sig ut i den, inte sant, mitt barn. — Ack jo, kapten, ropade barnet, och klappade i händerna af glädje, en sådan vacker trädgård, och så var der en hund, som hette Bruno, och en påtågel, och en katt, och några dufvor, och — — Hvar bodde du mitt barn? frågade kaptenen, i det hans ögon tindrade af glädje, sedan han erhållit dessa upplysningar och blef allt mer och mer öfvertygad om, att hon icke var den usle mördarens dotter. — Jag bodde hos pappa och mamma, svarade barnet i all oskyldighet. — Men hvar, mitt barn? frågade han; hvad hette staden? Hvarje skepp har sitt namn, vet du väl; mitt skepp heter William Å Mary, och det ställe, hvarest du bodde, har också ett namn. — O, jag vet hvad du menar, kapten. Min docka hette Dolly, och jag hade också ett dockskåp, o, det var så nätt.