Göteborgsposten – 27 juni 1868, sida 2

således lagar och erhöllo, såsom sagdt, kejsarens sanktion. Men då de nu skulle införas i de olika delarne af staten, uppreste presterskapet sig deremot och behagade helt enkelt vägra att lyda desamma. Detta framkallade klagomål från betolkningens sida, hvarå följde ett cirkulär från ministeren, i hvilket förklarades, att densamma nog skulle veta att skaffa lagarne anseende och tvinga till lydnad af desamma: ingen medborgare eger rätt uppresa sig mot lagen. Men det är just denna statsrättsliga maxim, som presterskapet och särskilt hofvet i Rom ej vill veta af. Det vill ej erkänna några andra lagar, än dem ofvanifrån, för hvilka Chrisli vikarie på jorden ställer sig i borgen. Och då Gud, alltsedan de mirakulösa taflor Mose fick, ej omedelbarligen utgifvit några lagar, är det naturligt, att påfven för kyrkan icke erkänner några andra lagar, än dem han sjelf gifver. Det folk, som ej vill underkasta sig dessa, bannlyser han — saken är mycket enkel. På grund häraf har han naturligtvis icke heller kunnat erkänna berättigandet af de nya reformerande lagarne i Österrike, utan har i ett tal uti sitt konsistorium fördömt desamma, erinrande de katoliker, som röstat för de nya lagarne, om kyrkans straff och prisande de biskopar, som opponerat sig emot desamma. Den gode påfven skall således icke ha någonting emot att se en inre kamp blossa ut inom kejsarstaten. Atv Österrike skall kraftigt möta detta påträngande motstånd mot dess lugn, hoppas vi — och påfvedömets förmätenhet att vilja upprätthålla samhällsupplösande läror skall komma på skam. Det murknade påfvedömet, som, likt gamla koketter, hvilka genom artificiella medel soka upphjelpa les beaux restes, med all makt vill hålla sig qvar på det verldsliga väldets höjdpunkt, skall nu äfven på ett annat sätt gifva glans åt sina sista dagar. Man väntar neml. redan i slutet af denna månad offentliggörandet af en syllabus, innehållande programmet för det nya ekumeniska mötet. Detta program upptager aldra främst dogmen om det verldsliga påfvedömets gudomliga berättigande! Den Herren vill förgöra, slår han med blindhet. Äfven i England tyckas de många fredliga förklaringar och försäkringar, som afgifvas öfverallt och vid alla tillfällen, hafva väckt betänkligheter. Vid underhusets sammanträde d. 23 d:s föreslog neml. lord Elcho, att man skulle närmare undersöka den engelska härens organisation, hvilken han ansåg bristfällig. Vederbörande minister försvarade armeens närvarande ställning, hvarpå Elcho tog sitt förslag tillbaka — det är emellertid temligen bekant, att England rustar lika starkt som någon annan makt: de militära budgeterna stiga hand i hand med nom-interventions-politikens seger. De första trupperna ha nu anländt hem från Abyssinien. Mer än ett dussin officerare, tillhöriga expeditionen, ha redan inträffat i London, der de naturligtvis äro föremål för lifliga hyllningar. : Från Ryssland har czecker ledaren Frans Palacky i Prag erhållit ett dyrbart malachitalbom med 200 fotografiporträtter af framstående ryssar jemte en mycket svulstig adress, i hvilken anti-helgon-mannen Johan Huss benämnes — helgon. Förenta Staternas senat har antagit en resolution, i hvilken presidenten Johnson uppmanas att söka törmå drottning Victoria försätta den i Canada häktade, för mord misstänkte feniern pater Mac Mahon på fri tot. Nordtyska riksdagens sista beslut var antagandet af ett väckt förslag, att förbundskansleren måtte ha sin hela uppmärksamhet riktad på utvecklingen af de tyska — ostrona. I Berlins bäst underrättade kretsar anser man det för afgjordt, att detta förslag skall omtattas af grefve Bismarck con amore, isynnerhet som han länge haft sin blick riktad på denna sak, till hvars utveckling han mycket ket bidragit.