Göteborgsposten – 27 juni 1868, sida 2

Sedan v. Beust öfvertagit regeringstömmarne i Gsterrike, har detta land på en kort tid tagit stora steg framåt på frihetens bana. Ea mängd: föråldrade författningar har upphafts och lemnat rum för nya, mera tidsenliga. Detta reformerande har äfven omfattat, i Österrike såväl som annorstädes der man vill reformera på allvar, statens och kyrkans förhållande till hvarandra, Detta hade redan länge känts olidligt för befolkningen, och staten hade genom det olyckliga konkordatet fått sig pålagda band, hvilka hämmade dess fria verksamhet och folkets utveckling. Så t. ex. hade hela undervisningen, utom den akademiska, lagts i händerna på kyrkans män, hvilka ingalunda äro kända för att gifva den vidsträckt omfattning; det borgerliga äktenskapet var förnekadt, och många missförhållanden egde rum mellan de olika trosbekännarne. Allt detta har förändrats gerom lagar, förseslagna af ministrarne, antagna af riksdagen och sanktionerade af kejsaren, i trots af det stora motstånd, som presterskapet, isynnerhet det högre kleresiet, gjorde. Prelaterna petitionerade tillochmed hos kejsaren, som dock ställde sig på den nya författningens ståndpunkt och hänvisade derpå, att han, såsom numera konstitutionel furste, icke kunde godtyckligt ändra eller dekretera lagar. Han sände ewellertid särskilda underhandlare till Rom, för att blidka påfvestolen och förmå denna att genom vissa ändringar i konkordatet erkänna det berättigade uti de vidtagna reformerna. Men päfven var obeveklig, fastän, såsom man velat veta, Frankrike äfven isaken gjort lifliga framställningar. Lagförslagen blefvo