Göteborgsposten – 27 juni 1868, sida 1

Aldrig ha väl några stackars regndroppar uppväckt så mycken glädje, så många förhoppningar som de, hvilka föllo midsommaraftonen. Raturens tårkörtlar hade åter börjat sin vorksamhet och enär naturen, som man vet, är qvinna, fanns allt hopp för att hon, sedan hon väl en gång börjat lipa, nog skulle sortsätta en tid bortåt. Så har äfven blifvit sallet och om den gamla satsen håller streck, att regn på midsommardagen bådar regn 6 veckor å rad, så torde vi kanske så mera af den sorten än vi önska och behöfva. I alla händelser betacka vi oss säkerligen för alla dylika nedslående hagel-attacker som dem, hvarmed gårdagen uppvaktade. Frisches Wetter in Schwoden, sa tysken frös näsan af sig Midsommarsdagen, och så kunde han i år ha sagt dagen efter, då han, i fall så önskats, kunnat på morgonqvisten få friska upp sig med en liten, om icke precis snö-, åtminstone hagelbollkastning. .Dock detta torde böra anses som ett litet naturens upptåg endast för denna gång, en portion Ice-cream naturel, serverad ofvanpå den brännande sommarhettan. Denna välsignade vecka som tillförde oss regnet bragte oss äfven de efterlängtade gästerna från de k. teatrarne i hutvudstaden. En angenämare truppsammandragning anse vi icke ha egt rum härstädes på länge, ståtligare folk får man leta efter och dessutom veta vi ju att de båda äro geni-trupper. Då detta skrifves, har endast den ena och största af dem börjat att operera, den som på Nya Teaterns scen sjunger ut med hvad verldens musikaliska snillen haft på hjer