Göteborgsposten – 26 juni 1868, sida 1

——— — —— ä—ä—0 som förlorad, åtminstone äro de notiser, som här meddelas, föga hoppgitvande: Från Uddevalla skrefs i Tisdags: Sommarvärmen har under de senare dagarne varit plågsamt tryckande. Ej ett moln har skymt den brännande solen, hvadan också hettan appgått i solen till 40 grader och i skuggan ända till 31, Huru den redan förut uttorkade jorden häraf befunnit sig, kan man lätt föreställa sig, Värsäden, och höskörden har man gifvit nästan förlorade; men äfven rågarne torde på de flesta ställen få dela samma öde. Halm blir det noh, men ingen kärna i axen. Äfven om rogu enart kommer, torde det ej kunna rädda våra bygder från svår missväxt. — Sedan i Söndags bar ändtligen barometern börjat sakta falla och fortfar dermed, hvadan vi väl i morgon eller öfvermorgon kunna vänta oss en uppfriskande nederbörd i detta qvalm. — Till öfriga olägenheter, som torkan vållat, kommer äfven vattenbrist, hvilken här i staden är ganska kännbar, så att källor utom staden måste ansitas. — Fiåa Falköping hette det samma dag: Den olyeksbädande torkan som nu öfver en mänad, med några icke ens nämnvärda undantag, oafbrutet forefarit har snart alldeles tillintetgjort de förhoppningar om en god skörd som för endast några veckor sedan uppfyllde alla med glädje. Den långvariga vestliga blåsten har på vår o a 7 hundra sot öfver hafvet belägna högslätt nastan utpinat växtligheten, och den sedan några dagar rådande tryckande hettan håller nu på att göra resten. Höstsäden står med as na tunna Ax, af hvilka många icke innehålla ett enda korn, saart färdig adt gulna till skörd — en skörd som på många ställen knappt inger förhoppning om ätarsaende af utsädet; och likväl ar tillståndet här på orten säkert jemförelsevis godt. Man behöfver sannerligen icke läsa de nedslaendo underrättelser om arsväxten, som tidniugarne från alla delar af landet innebålla, för att kunna föresjälla sig sädens utseende isynnerhet på styfvare Jord, Grässkörden är, åtminstone å högländtare ställen, att anse som till största delen förlora.l, De stackarg grässtrån som tunna och förtorkade qvarstå å de af blåsten och torkan alldeles röda gräsfälten, lemna väl knappt lön för arbetet med deras aftagande — Från Wenersborg skrefs s. d.: Den stora förhoppning, som åreta ovanligt vackra och tidiga vår ingul ors på en rik skörd, börjar nu mer och mer mörkna. Gräsvallar och rågfål: äro visserligen på många siällen illa medfarna af den sex veckors ihärdiga eropiska hettan; men besynnerlig nog står Big värsäder och potäter ännu temligen. Det är således icke utan bekymmer man nu firar den eljest så vackra micsowmaren. Oaktadt denna långvariga torka bibehåller Wenern sitt böga vattens-änd, visande å skalan 17, fot. Sköfde s d. Vaderleken. som förut varit torr, kall och blåsig, har på de senaste dagarne bluv. lugn och till en törfårande grad varm. Luften är så torr, att ej ens någon dagg af.ätter Big om nå! terna. — Jönköping 6. d. Från alt flere bäll ingå underrättelser om torkans menliga inverkan på grö dan. Summan af deras innehåll kam ungefär avgilvas sålunda, att höstsäde: står sig ännu någoriuads, vårsädet är bärdt medtaget, men skulle ännu kunna upphjelpas, hvaremot missväxt på foder är nastar ohjelpligt gifveu. — I tidningen LKalmar för d. 2. d:s läses: En resande har borättat oss att de; växande råggödan på många ställen i Wissesjerdhviteat af torkar och måste straxt efter midsommar af mejas till foder. Från Öland ingå så nedsläende beokrifningar, att vi helst forbigå dem, för art ej störs midsommarsglädjen, Från alla håll iniöpa neusläen underrättelser om utsigten för skörden, till följd den alltssor längvariga torkan, Från alla håll klaga: der som här, öfver att värsaden börjar tvina bort; att gräsväxten stannat i växten och allt för tidigt börjat blomma, för att ej säga redan blommat u: att marken spricker af torrhet, att betesbagarne på många ställen äro uppbrända af den ständiga soltorkan.