Göteborgsposten – 26 juni 1868, sida 1

och utan ett ögonblicks betänkande kastade han af sig jackan och hoppade i sjön. — Upp met rodret! ropade kaptenen med sin thordönsstämma, och i det han sprang bort till ratten utförde han sjelf kommandot, och det ståtliga skoppet vek tilliölje at den kommenderandes vilja majestätiskt af från sin kurs, medan manskapet brassade råren i öfverensstämmelse med den förändrade kursen. Emellertid bemödade styrmannen sig af alla sina krafter att rädda den lilla drunknande flickan, i det han ansträngde hvarje nerv i sin kraftfulla kropp för att nå henne, innan hon sjönk, och det lyckades honom att fatta henne i håret just i det ögonblick hon höll på att sjunka. Då han hade fått godt tag på henne, gaf han sig i kamp mot de väldiga sjöarne som tumlade om med honom, som om han hade varit en fjäder. Han såg genast att William Mary styrde efter honom och visste att båt skulle blifva satt ut för att berga honom. så snart skeppet var tillräckligt nära; men han tänkte med en sjömans förskräckelse på, att det hvimlade af hajar i detta farvatten, och en rysning genomfor honom, då han lytte barnet upp i sina armar, liksom för att skydda det för oceanens blodtörstiga krokodiler. Han såg ett svart föremål närma sig, i det han håide sig på