Göteborgsposten – 23 juni 1868, sida 1

An 144 1 2å7 ar Och hrr Munthe och Berndes tillhört direktionen i 17 år, att underrätta dem om att de ej skulle återväljas. — Jag anser mig böra nämna att grefve Sparre var främmande för valintrigen och att han sannolikt icke mottager det förtroende, som genom en om så mycken otacksamhet vittnande intrig tilldelats honom. Det är en lycklig tillfällighet att magistratens göromål i Arboga äro af den beskaffenhet att de utan hr Elfstedt kunna behandlas, ty hädanefter torde han nödgas offra sin tid företrädesvis åt bruksegarnes hypotekskassa, hvars starkaste polare ban utan tvifvel skall blifva. Den för bildandet at det med så mycken befogenhet klandrade Stenby aktiebolag bekante kommissious-landtmätaren grefve H. Taube, har nyligen afrest till Norra Amerika i egenskap af agent för ett bolag, som bildats för emigranters befordran till och bosättning i Förenta Staterna. Egentliga afsigten med grefve Taubes resa är att inleda underhandlingar om köp at och att utse sådan jord, som lämpar sig för de svenska emigranternas lynne och arbetsskicklighet. Lika mycket som hans spekulation med Stenby aktiebolag ogillades, lika mycket tror jag att hans företag nu förtjenar att erkännas såsom ändamålsenligt. Han är en man med stor energi och en skicklig landtmätare. Han kan således blifva de svenska emigranterna till stor nytta, och då lusten att utflytta icke kan hejdas, utan skall hafva sin tid äfven här i landet, så är det väl om emigranternas ställning i Amerika genom kloka arrangementer så mycket som möjligt är betryggas. Att samtala med de många personer från Norrland hvilka hitkommit på resa till Amemerika, är i hög grad intressant. Jag har dermed sysselsatt mig vid åtskilliga tillfällen. Hjuder man till att afråda deras reseföretag, så blifva de genast förbehållsam ma. Man erfar genast att de äro gripna af en fix ide. Såsom skäl för deras emigrationsbeslut anför ingen religionsförtryck här och ganska få vidröra den höga kommunalbeskattningen; men deremot ha de på hvarandra foljanda svåra missväxtåren, som aldrig vilja ta slut, djupt nedstämt dem. Hos de äldre framträder stor fruktan att jordvärdet ytterligare skall falla, hvarföre det anses bäst att laga sig i väg medan jorden något gäller. Några äldre män hade derjemte mycket oklara begrepp om meningen med de nya krigsmän nen som ska uppsättas, öfvas och aflönas. Deri se de ett bevis på att krig förestår mot ryssen, för hvilken de hade stor fruktan. Alla hade de mest öfverdrifna föreställningar om deras blisvande belägenhet. Ötverallt i Ame rika erhålles nästan för intet en bördig, lättskött jord, som aldrig gifver missväxt. Billigt pris på allt som de behöfva köpa; högt pris på allt som de ha att sälja. Om allt detta hade de fått försäkran af anhöriga och vänner, som redan voro bosatta i Amerika. Framkastade jag som en möjlighet, att de åven der skalle nödgas arbeta strängt och un derkasta sig många försakelser, så möttes jag genast med inkastet: ÅJa det förstås, man vill skrämma oss att stanna qvar här; men se det lyckas ändå inte. Jag har samtalat med flera, som alldeles icke förmådde redogöra hvarföre de emigrerade; men alla voro fast öfvertygade att de skulle få det bra bara de voro väl sframme. Åtskilliga hyste den föreställningen att efter några års vistelso i Amerika skulle de såsom rika kunna återvända hit, för att här lefva väl och beqvämt, Jag har nästan icke samtalat med någon emigrant som bestämt antagit, att han lemnade sin födelsebygd för att aldrig mera dit återkomma. Kärleken till fosterbygden qvarstår hos de aldra flesta, men tränges i bakgrunden af hoppet, af den säkra vissheten att de Amerika skola förvärfva så stor förmögenhet att en hemfärd kan företagas. Då jag tog mig friheten beröra den lika imtåliga som oangenäma frågan beträffande itskilliga riksdagsmäns roseräkningar, förutåg jag ganska väl att denna åtgärd skulle räcka uppseende. Sedan det första kortare neddelandet intagits i Göteborgs-Posten har ag blifvit regalerad med ett större antal bref, varuti uppgifter förekomma på representaner som förmenas hatva debiterat staten för ög resekostnad. Jag har med varsamhet egagnat dessa uppgifter, och utelemnat sådana om synts mig tvifvelaktiga. Ni känner rean att jag i ett fall blifvit missledd och att g skyndat göra rättelse. Om någon af de eder tidning namngifna riksdagsmännen icke culle vara skyldig till oriktig debitering, så det min pligt att rätta misstaget. Iittills ir dock ingen reklamation försports. I hög grad märkligt är, att ibland alla ) osvannämnda brefven som kommit mig banda, är det blott i ett enda der för hög bitoring ogillats derföre att staten ådragits rlust; i de öfriga synes an: ärkningen enst vara framkallad deraf att resenären bedt sig en ökad inkomst. AO F— — 2—C O ke DI Ar MM ock : m