Göteborgsposten – 23 juni 1868, sida 1

Tryckt hos D. F. Bonnier. 1868. nästan förvissad om, att det hela skall, åtmin stone för denna gång, dränkas i ett formalis tiskt väsen, som qvärver hvarje tanke på de rent andliga. Öfvertygelsen och vissheten härom visa sig, såsom sagdt, i det ringa intresse som yppar sig för valen. Detta är i mer än ett hänseende beklagligt, ty det skall gifva den stelnade statskyrko-ortodoxiens adepter anledning förklara, att alla de tecken af ett sanningssökande, som andra sett hos vårt folk, äro tillfälliga hugskott, bedrägliga strömhvirflar på den lugna ytan, och att folket tvärtom känner sig ölvermåttan lyckligt och väl till sinnes uti statskyrkans sköte, just sådan som hon nu är. Ortodoxiens anhängare skola häraf finna sig föranledda att ytterligare fortgå på sin bana, som är stillaståendets, sträfvandet mot tidsandens ström. Följderna häraf skola dock aldra minst lända statskyrhan sjelf till gagn, ty tidsanden rullar sina vågor, alla hinder oaktadt, framåt och söker man hejda honom, hemtar han endast styrka af det mot honom resta motståndet, bryter fördämningarne och skär sig on väg genom spillrorna af dessa. För såväl kyrkans som folkets egen skull hade det derför varit önskligt, om det stundande kyrkomötet hade redan nu omfattats med det intresse från båda sidor, som bebådat lif och rörelse på detsamma. Man skulle derat kunnat hoppas en försoning mellan kyrkan och tidsanden, en rörelse framåt inom den förra och en hofsam moderation hos den senare. Man skulle kunnat vänta sig ett gagneligt samarbete mellan kyrkans män och lekmännen, på hvilket det hela endast skulle vunnit. Vi befara, att lekmännen nu endast bli en formel dekoration och att den uniformerade officiela kristendomen?, såsom Kirkesaard säger, låter detta experiment uppgå tillsvidare i vatten. Och huru mycket har allmänheten likväl icke att fordra af mötet? Huru mycket åligger det icke detta att reformera, för att t. ex. endast briuga kyrkolagen i öfverensstämmelse med öfriga lagar och vanliga sunda begrepp? Hvad kan man icke begära af kyrkomötet för väckelse på den hundraåriga, klassiska (ordet sagdt i dess ironiska betydelse) institution, som kallas Svenska Bibelkommissionen, hvilken har sig ålagdt att låta den bibliska textkritikens redan nu vunna resultater komma den stora allmänheten till godo uti en ny tidsenlig, svensk öfversättning af bibeln? Kan väl kyrkomötet blunda för de mer och mer allvarliga fordringarne at en mera utvidgad religionsfrihet, en verklig religionsfrihet? Kan det val till denna sak intaga den passiva negationens ställning och låtsa sig icke höra bruset utifrån? Kan det väl lemna ouppmärksammade de rörelser, som börja sprida sig mer och mer, fordrande frimenigheters upprättande och sockenbandets lösande? Vi veta alltför väl, att detta är saker, som man helst skall söka att undanskjuta, hvilka man skall vilja kringgå, för att icke störas i den ljufva slummer, till hvilken man skall anse sig berättigad af folkets ringa intresse för kyrkomötet — men vi veta äfven, att mötet icke skall kunna hålla dem länge utom programmet, att de förr eller senare skola komma på detta. Det skall bero på menigheterna sjelfva att påskynda dessa frågors snara behandling och krafva deras ordnande i tid. Menigheterna ega neml. lika rätt med presterskapet å mötet. De båda sidorna motväga hvarandra. Välja menigheterna elektorer, hvilkas val falla på den orimliga, ej den rimliga, statskyrkans anhängare, då förlora de sjeltva i sin egen sak och fördröja rörelsens utveckling, landet till föga båtnad. Midsommars-utslygter. Då det, tyvärrr, torde vara antagligt att den sedan nåsra dagar rådande tropiska hettan, hvilken i sår uppgick ända till narmare 28 gr. i skuggan, kommer att forttara ätven under Midsommardagarne, skall säkerligen hvar och n som dertill har råd och lägenhet under lessa skynda ut från stadsqvalmet för att så idt möjligt finna svalka och förlusta sig till ands eller sjös. Tilltallen till sådana utflyger saknas ingalunda, och vi meddela här nean en förteckning, så noggrann som möjligt, tven hittills annonserade lustfarter på närare eller sjärmare håll från staden: ill Marstrand algår ångf. Eugenia Midsommardagen kl. 8 f. m. och ätervänder s. a. kl. 8 em. Marstrand och Stenungsön: Uddevalla Midsommardagen kl. 8 f. m., återvänder på aftonen; Marstrand idag Midsommarafton kl. 3 e. m,, återvänder Thorsdagen d. 25 d:s kl. 6 f. m. från Stevungsön; passagerare kunna, om de så åstunda, återvända redan föregående dag med Udde