Göteborgsposten – 23 juni 1868, sida 1

hvarsöre han uppträder här så der inkognito ? — Förmodligen, svarade jag, för att fullkomligt obesvärad kunna bese vår vackra hufvudstad och dess herrliga omgifningar. — Förlåt mig, inföll hr X. litet stött, ingen finansminister bör väl ega rätt att resa för sitt nöje. Våra bröder på andra sidan Sundet tillåta alldeles icke sina ministrar att göra rekreationsresor. Nej, han har bestämdt hitkommit i affärer, jaha, bestämdt i affärer. Danmark har ofantlig tillgång på rörliga kapitaler och räntan står mycket lägt der. Kanske meningen är att öfvertaga det af sistförsamlade riksdag beslutade jernvägslånet, och i så tall är hr Fonnesbech mycket välkommenMen, tillade hr X. efter en längre paus, då är det litet dumt att vi sjelfva ständigt tala och skrifva om vår stora fattigdom och vår stora skuldsättning i utlandet, ty icke stärker det vår kredit när vi skola låna i utlandotJag medgaf villigt att Sverige sannolikt är det enda land i verlden, der man samtidigt med behofvet att upptaga lån på förmånligaste vilkor, med all kraft eftersträfvar att nedsätta krediten och framställer hela nationen som en samling af insolventa fattiglappar, samt oförbehällsamt antyder den tid skola komma, då låneliqviderna kunna uteblifva, emedan de företag hvartill lånen upptagits icke blifva nog inkomstbringande. Längre hann jag ej, då en medelålders man, enkelt klädd i grå sommardrägt, med anspråkslös hållning och ett särdeles godmodigt utseende, kom ut på trappan, ledsagad af en yngre, elegant klädd herre, och styrde kosan ötver torget ner på Strömparterren. Hr X. upplyste att den äldre mannen var hr Fonnesbech. Han gjorde på mig ett ganska angenämt intryck. Men i så måtto öfverraskades jag, att han vida mera erinrade om on Baldersgestalt än om den imponerande Thor. Man måtte ännu icke i Danmark hafva lagt så stor vigt på konungens rådgifvares utseende, som hos oss. Hans excellens Fonnesbech lärer icke sjelf varit särdeles angelägen att behålla sitt inkognito, ty han uppvaktade konungen på Ulriksdal, dit han blef inbjuden på middag, och dagen derpå gaf excellensen grefve Plessen en superfin middag på Hasselbacken, dit värdens aldra finaste umgängesvänner voro inbjudna. Att hr X:s ofvan anförda supposition om någon låneunderhanuling med riksgäldskontoret är gripen ur luften, är temligen säkert, ty med anspråk på tillförlitlighet berättas, att fullmäktige i nämnde kontor, genom en enkel, men ganska fyndig kombination, redan i det aldra närmaste kommit på ren fot med det af riksdagen beslutade jernvägslånet. Deremot säges, eller gissas, att med hr Fonnesbechs ankomst hit afsågs något mera än en personlig rekreation. Jag vill anföra en liten gissning, som ej anses alldeles osannolik. Ni erinrar er att Förenta Staternas regering med Danmark afslutat köp om de vestindiska öarne S:t Thomas och S:t Jan. Men köpet skall sanktionoras af nämnde staters senat, som dermed alldeles icke gör sig brådtom, och engelska ministåren, som ser ytterst ogerna, att den stora amerikanska republiken får fast fot i Vestindien, motarbetar med alla konstens medel, det fruktade köpet. En särdeles lämplig medlare mellan senaten och Danmark skulle den svensk-norske ministern i Washington kunna blifva, och för åstadkommandet af detta arrangement säges det att den danske finansministern hitkommit, men äfven — naturligtvis — för att rekreera sig. Vidare säges, att genom ett sådant uppdrag, anförtrodt den avensk-norsko ministern, skulle den af svenska riksdagen så ofta påyrkade försäljningen at S:t Barthelemy, antingen till Förenta Staterna eller England, kunna åstadkommas och påskyndas. — Men, som sagdt är, allt det der säges blott. Säkert är, att h. exc. Fonnesbech afreste i dag, och att i går hitkom en högre funktionär inom danska utrikesdepartementet, hr Skrike, äfven han stadd på rekreationsresa. Apropos resor, så kan jag meddela, att våra vetenskapliga polarresande nu laga sig med stor ifver i ordning för den långa färlen. Det är icke troligt, att resan kommit ill utförande så snart, om icke Göteborgsme-enaterna gifvit grundplåten. Regeringen kulle sannolikt annars hafva tvekat, möjligen sägrat, att utan riksdagens samtycke ställa tronans ångfartyg Sofia till nordpolsfararnes isposition; detta utrustas nu med all omsorg amt förses med så riklig proviant, att en fvervintring utan olägenhet möjliggöres. Sanolikt handla vi dock försigtigast, om ej allt;r stora förhoppningar ställas på resultaterna f denna resa, ty icke minst på den gäller et gamla ordspråket: vädret rår för ärsixt och vind för lycka. Det är en i hög grad ledsam företeelse, t så ytterst få röstberättigade inom hufvudaden inställde sig å kyrkostämmorna, då ektorer skulle utses för det blifvande valet I lekmannaombud vid kyrkomötet. Rösttten är dock så utsträckt, att deri icke kan