Göteborgsposten – 23 juni 1868, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 20 Juni. Det var i dag åtta dagar sedan vid niotiden på aftonen. Vädret var herrligt, solen gick ner i ett mörkt moln och gaf hopp om hvad vi så itrigt efterlängta, ett uppfriskande regn. Jag hade nyss tagit ett Åromerskt bad— i parentes sagdt, numera vill ingen vidare höra talas om inska badstun vid Norrbro. Min trogne, men plågsamme följeslagare, reumatismen, hade plötsligt lemnat mig, min puls slog lätt, som i min ungdomsdagar, jag kände mig återigen lefnadsglad och — hungrig. Så mycket bättre, tänkte jag, ty till hotell kydberg hade jag blott några steg, och jag beslöt att taga en Chateaubriandhos Cadier. Men tillåt mig att återigen göra en liten Parentes. Guizot yttrar i sina memoirer om Chateaubriand: san löpte igenom alla ideer, försökte sig på alla banor och eftersträfvade alla arter af utmärkelse, men tillfredsställdes ändå aldrig af något. Om Chateaubriand hade kunnat ana att en bit oxkött, skuren i fyrkant, stekt på balster öfver en spritlåga, skulle uppkallats efter honom, månne en sådan utmärkelse hade tillfredsställt hans oroliga ande? Denna reflexion föll på mig just som jag beträdde trottoaren utanför hotell Rydberg. Hr X. mötte mig der. Hans utseende vittnade om att något märkligt hade händt. Han såg så högtidlig ut. Vi ha fått storfrämmande till staden, sade han. — Hvem då? frågade jag. — Ja sissa! — Kanske prinsen af Wales, som på itervägen från Bergen gått in till Göteborg och på jernvägen qvistat hit, för att inkognito desöka majestätet på Ulriksdal? — Ånejr, varade hr X. litet vresigt,men konungariket Janmarks finansminister hr Fonnesbech har et 00 2 — — — mm an