Göteborgsposten – 22 juni 1868, sida 2

bonom ögonblickligen. Från Utlandet. vi lefva onekligen i kontrasternas och motsågelsernas tid. Det förefaller nästan som om samtiden älskade att sammanväfva de mest olika färger, för att bedraga sig sjelf om hvilken färgton som utgör den egentliga, betecknande karaktersbottnen för alla dagens skiftningar. Vi taga i handen ett af dessa språkrör för vår tid, som har sig ålagdt att vill verldens alla fyra hörn sprida berättelgerna om hvad som sker och töregår, och vi se den ena spalten iögifva förhoppningar om en stundande verldsfred, i hvars skygd arbe tet och industrien skola kunna utveckla sig, under det att nästa spalt rifver ned, hvad den förgående nppbygt. Denna motsägelse, är den väl något annat än just det som utmärker vår samtid? Vi vilja freden, vi inse dess nödvändighet för veriden; men vi frukta kriget, vi inse dess oundviklighet. Hvilken egendomlig ejelsmoisägelse ligger det icke i iatitesen: Folken älska freden, men vänta kriget? Folksuveräniteten är i våra dagar erkänd som en rätt; men folken kunna det oaktadt icke få sin vilja och önskan igenom. lolksuveräniteten är således fortfarande mera ew begrepp än en verklighet — och furstarne styra ännu so kens öden, förslösa deras millioner på krigiska förberedelser, hvilka folken förbanna, men likväl måste betala, suckande: Måtte freden snart lyckliggöra oss, men är kriget dessförinnan oundvikligt, må det då komma snarast möjligt, så att vi desto förr så erfara fredens välsignelser. pet internationala sällskapet för tred och frihet, hvilket i nästkommande Septeomber skall hålla ett möte i Bern, har nu offentliggjort sitt program, hvilket afser freden, men 1 dessa sjelfmot-ägelsens dagar naturligtvis måste ha kriget till förutsättning för denna fred. Programmet upptager töljande trenne stora principer: 1. Att religionen bör ute——— — — stängas från politiken och den offentliga undervisningen, för att förhindra Kyrkan från att längre inblanda sig i den fria samfundsutvecklingen; 2. Att de europeiska staterna endast kunna enas genom en på demokratiska institution. r grundad organisation samt på principen at federation och lika rättigheter för såväl individer som samhällen; och 3. Au det närvarande sociala systemet måste ändras genom en lika fördelning af rikedom, arbete och uppfostran, på det att proletariatet må bortsopas och de arbetande klasserna emanciperas. Iöfverensstämmelse med dessa grundsatsor skola följande frågor diskuteras på kongressen: 1. Hvilka äro fördelarne i fred och irihet af att stående armåer upphätvas såsom skiljsktiga från fördelarne af nationalmilis eller allmän afväpning? 2. I hvad förhållande stå de sociala eller ekonomiska angelägenheterna och frågan om fred och frihet ull hvarandra? 3. IIvilka sördelar tor fred och srihet innebär särskiljandet af kyrka och stat? Huru kan den federativa grundsatsen genomföras i de olika länderna, och huru skall författningen för Europas förenta stater uppställas? Medan detta sredssällskap sålunda offentliggör sitt krigiska fredsprogram (våra läsare torde ursäkta antitesen!), har en mängd otficerare haft en sammankomst i Shoeburyness i Enaland, för att i all vänskaplighet och sörtrolighet studera nyaste metoden att — förstöra hvarandra, naturligtvis för fredens skull. Vi det mttonde ärhundradets fint bildade menniskor, vi tala om medeltidens barbari och le i vår höga vishet åt de torneringar, med hvilka våra förfäder brukade förströ sig. Vi bryta icke af refbenen på hvarandra för ro skull, så dumma äro vi icke; men vi visa istället för hvarandra våra förstörelseverktyg, af hvilka vi skola begagna oss, om så skulle behöfvas. Vi lefva också i exposilionernas dagar, då vi heldre visa hvarann, I med hvilka vapen vi kunna slå ihäl hvarandra, än vi exponera oss sjeltva. Men så är också torneringslansen utbytt mot den 600: pundiga kanonen och harnesket mot 15 tum tjocka plåtar. De goda vännerna otficerarne i Shoeburyness ha nu senast vid champagnen och sitt ice-cream-water diskuterat, huruvida menniskorna blott bora skjuta igenom hvarandra, eller om det är förnuftigare att de äfven samtidigt sarga hvarandra med explode