Göteborgsposten – 19 juni 1868, sida 1

än en hajs, fortfor den uppretade kaptenen, i det han sprang upp på däcket och gaf nödiga befallningar för att åter bringa lif i den förolyckade sjömannen; men då han fick se den stackars karlens ansigte och märkte hur kall och stel han redan hade blifvit och såg hans öppna mun och stirrande, uttryckslösa ögon, skakade han på hufvudet och mumlade: Jag fruktar att Jones har rätt; men vi skola dock göra ett försök. Etter få minuters förlopp var mannen afklädd och lagd på en soffa i kabyssan, medan två män frotterade honom med bränvin för att återställa lifsvärmen. Mr Jones hade emellertid öfverlemnat den lilla flickan åt hofmästarens omvårdnad; denne hade straxt lagt henne i sin egen varma koj och gifvit henne en god klunk bränvin, och han hade snart den glädjen att se hennes kinder flamma och iakttaga barnets i början oordentliga men omsider regelbundna andedrag; kort derefter föll hon i en lugn sömn. Kaptenen smög sig in för att se till henne, och det visade sig tårar i hans ögon, då han tänkte på sin egen lille Lucy, som hade slutit sig så ömt till honom och icke ville tillåta sin egen kära pappa att gifva sig af på en så lång färd och lemna sin lille älskling. Hvems älskling var nu denna, som det vilda hafvet hade hyst vid sin kalla