Göteborgsposten – 17 juni 1868, sida 1

—77677777 med störar, försedda med lyktor som om aftnarne tändas till vägledning. Stränderna äro på sina ställen långsträckta sanäbankar, som vid lågt vatten sticka upp öfver ytan. Fioden beskrifver en mängd stora krökningar som förlänga resan betydligt. Motstroms som vi gingo behöfde vi 8 timmar mellan Havre och Rouen, en färd, som Pr jernvag göres på 3 timmar. Rouen, hulvudstaden i departementet, tyckes, att döma efter de trånga, krokiga gatorna och egendomliga husen, vara vida äldro än Havre. Dock hafva älven här i sevare tider demoleringsverktygen strukit fram och några nya, raka och breda gator halva öppnat bresche genom de tätt bebyggda qvarteren. Hvad som i Ronen ädrager Big största uppmärksamheten, är dess magnifika kyrkor i ren götisk stil, Katedralen, som dock blilvit prydd med ett särdeles fult torn af gjutjern, Saint Ouen, som af kännare betraktas som den yppersta kyrkobyggnaden och Saint Maelon äro alla framstående byggnader, väl förtjenta af ett besök, likaså Palais de Justice, Den pågående festen hade från alla kanter ditlockat en ofantlig menniskomassa, som böljade fram och äter genom gatorna, al hvilka de förnämsta voro å ömse sidor prydda med venetianska Master, med flaggor, vimplar och namnchiffer. TVenno äreportar voro, högtiden till prydnad, uppresta, en vid bangården och den andra vid Place S:t Ouen, stadens förnämsta öppna plats med en staty af Napolen I till häst. Nåväl, kejsaren och kejsarinnan? Ja, de voro mycket riktigt der, men som jag för min del ej kom dem närmare, än att jag fick höra kanonsaluten när de foro, så kan jag verkligen ej berätta, buruvida kejsaren såg mystisk ut eller hur kejsarinnan var klädd. Katedralen, vid hvars ingång kardinalen-erkebiskopen mottagit de höga gästerna med en harang, var i koret draperad med purpursammet och guld samt pelarne omlindade med gammalmodiga topisserivälnader. Af expositionen i den bredvid Hötel de Ville liggande trädgården, blommor, frukter och tradgårdsmateriel, fanns ej särdeles mycket qvar att skåda. Den tyckes dessutom ej heller haft särdeles stor utsträckning. Eu musikalisk soårce i fria luften var derstådes anordnad, som olyckligtvis sätt till granne ett sällskap amatörer på Cor de chasse, som mod de forsärligaste fanfarer aflröio bade körer och solosångare. Den mest lysande delen af festen var dock utan tvilvel det senare på aftonen på -Marssältetafbrända fyrverkeriot, som var riktigt fin-fint. Det som roade mig mest af hela tillställningen, var märens på gatorna uppslagna proklamation till sina chers concitoyens, hvaruti han hoppades att vid det blilvande kejserliga besöket gatorna måtte genljuda af ropen: Vire VEmpereur! Pive Ulmpetratrice! Vire le prince Imprlal! Så ska de tryckas! För den händelse do politiska känslorna skulle taga en annan riktning, hado polissiyrkan blifvit betydligt förstärkt, och mot morgonen syntes ett semtital polissergeanter tåga upp till jernvagen för att återvända till Paris, derifrån de blifvit lånade för dagen. Hugo ......son.