Om Karen, der kom paa löiskolen. Ei Fortelling af Anton Nielsen. Kjöbenhavn, O II. Delbanco. I Danmark ha de estetiska försattarne alltför mycket hängifvit sig under senare årer i sitt skriftställeri åt experimentet med fram ställandet af små etiska eller religiösa proble: mer, hvilka de sökt lösa i svaliet af en regelrätt skönands-estetik. Det har förefallit som om Kierkegaards mäktiga ande splittrats i hundrade små dvergfragmenter, hvilka hvartdera ville lefva igenom sitt eget tankeexperiment och för detta glömde verlden, glömde det verkliga lifvet, detta rörliga lif som omger dem, återspeglande i sig, äfven detta, det sköna, goda och sanna, detta all den sjelfskapade estetiska teoriernas idkare till trots, hvilka förnämt rycka på skuldrorna åt denna verklighetens verld och ropa på oestetisk tendens mot dem, som djerfvas tramsöka det skönas guld derur och ciselera det med konstens stickel. Det är den nya norska skolans förtjenst att hafva trängt dessa skönandar i bakgrunden, och äfven i Danmark börjar novellen och romanen deltaga i lifvets kamp, genom att ölver denna kasta skimret af det skönas ids. Anton Nielsen har riktat sitt fäderneslands litteratur med flera teckningar ur folklifvet, af hvilka åtskilliga visserligen hafva en anstrykning af manr, förefalla något konstlade, men de flesta dock äro poetiskt uppfattade teckningar ur det verkliga lifvets sfer. Karen der kom paa Höiskolen är en liten täck berättelse, med en angenäm tillsats at humor, ur allmogens lif, hvilken ingen ångrar att han tagit kännedom om. På samma förlag har utkommit en samling Viser af Adolph Recke, den för tidigt bortgångne visoch kuplettdiktaren, hvilken i vårt södra broderland egde så stor popularitet och hvars visor lågo, såsom man säger, ri hvars mans mun. Flera af dem äro äfven bekanta för svenska läsare. Den lilla samlingen är fint utstyrd. På Alb. Bonniers förlag i Stockholm har i öfversättning utkommit en i den engelska tidskriften Quarterly Review intagen uppsats om Talmud, hvilken väckt ett ovanligt uppseende, i England upplefvat 7 upplagor san t öfversatts på nästan alla europeiska språk. Denna afhandling är onekligen väl skrifven och lemnar en intressant redogörelse för den märkliga nationalsamling, som under namnet Talmud så ofta citerats, men så litet studerats. Genom densamma blir äfven den uti kristendomens första historia obevandrade i tillfälle att erhålla en intressant och upplysande ötversigt at de förhållanden, under hvilka den religionslära tillkom, som benämnes kristendom. Vi se äfven här huru denna icke framsprang plötsligt, utan var en i realiteten sramburen lära, hvilken långe till sina hufvuddrag varit föremål tör de lärda skolornas spekulationer, samlade uti Talmud-, tör hvilket verk denna lilla broschyr lemnar, som sagdt, en nästan fängslande redogörelse. På den i liberalt religiös riktning verksamme hr C. M. Sjöbergs i Westerås förlag ha utkommit några häften, varmt genomanda